Positiva dagen

Ja oavsett vad som händer så finns det ändå alltid något .. kanske bara pyttelitet något faktiskt är positivt. Men det lilla är oftast kanske så litet att det knappt går att hålla kvar det om man mår skit.
Det är så många idag som mår skit, av olika anledningar. Stress, ångest, sjukdom, smärta, svek, arbetslöshet, inga pengar, barnen, föräldrarna.. ja listan kan göras lång.
Den enas smärta går inte att jämföra med andras. Det är ingen tävling om hur dåligt man mår i dagens samhälle.
Man måste kämpa. Man måste leta dom där små små positiva sakerna som dyker upp i vår vardag.
En menande kram ( åh den kan jag leva på en hel dag)
Ett snällt ord
En hjälp ( en vän som kommer med hjälp fast man inte bett om det, UNDERBARA NI få som är kvar <3 )
Detta riktar jag till min dotter, Att bli av med en vän.. För en vän som inte kan stå kvar i detta tillsammans med dig o vara ärlig kan lika gärna gå. ja det gör ont men vi behöver inte henne.
Jag är glad att dom vännerna som jag trodde mig ha är försvunna.Dom som sa att dom älskade mig. Dom som sa att dom skulle kunna gå genom eld o vatten för mig. Dom som sa att jag var en av dom finaste som fanns.
Dom som ALDRIG hör av sig. Svarar inte på mail. kommer inte med någon obedd hjälp.
Nej dom behöver man inte.
Jag är glad att dom som är kvar är det . Dom är få Men dom är stooora <3

Men som sagt ta vara på allt det positiva som finns runt er. Jag kämpar med att göra det.
Jag försöker leta i varje hörn, Tar emot varenda kommentar,

Njut av denna dagen, var positiv, Men var inte vän med någon ni inte vill vara vän med. Alltså låt bli att vara positiv till någon som ni inte menar att vara det mot. Håll då hellre truten!!!

Tisdag

Japp
Det är Tisdag idag och det känns som en väldigt trist dag. Detta med att ta det lugnt i all ära. Jag njuter av tystnaden, stillheten och myset med min man. Men jag är en rastlös själ som känner att jag inte klarar av så här lugnt hur länge som helst:O
Det småkryper i min kropp och min hjärna är redan igång på hemmaplan igen fast vi inte åker hem från imorgon.
Men vuxenansvaret kan man ju inte plocka bort. Tankarna på vad som ska göras o inte. Hur barnen o djuren har det osv.
Jag är ju inte mer än människa.

Det jag ska försöka tänka på när jag kommer hem är att ge mig själv egentid. Kanske en runda i skogen med Bella. Eller en stunds lek eller ridning med hästarna.
Tror att det är det som kan få mig att orka mer.
Har dessutom suttit här och planerat ett slags dagschema som jag gärna skulle vilja kunna hålla.
Det handlar om rutin. Det handlar om att stiga upp på morgonen och ta mig för saker.
Det handlar oxå om att sätta ett schema för mig själv för att kunna utan att tänka göra saker som jag vill ha som min rutin.
Även ta tag i min kropp som jag låtit svälla genom tröstätande och sockertrippar för att orka.
När det gäller att orka så förstår jag inte hur man kan gå och vara trött hela dagarna men ändå låta hjärnan hålla en vaken hela nätterna.

När jag kommer hem ska jag oxå ta tag i min samtalskontakt. Måste ha en regelbunden kontakt med honom. Har inte råd. Men når jag bara 900 så har jag ju frikort igen. Och jag känner verkligen hur jag behöver honom. Jag behöver få ur mig allt utan att lägga det på familjen. Dom mår dåligt ändå. Inte för att jag lägger ut det till familjen. Det jag gör är att bita ihop och tiga. Men det gör nog inte saken bättre för min familj.

Hoppas att jag har lite ork kvar. Hoppas jag orkar stå vid min mur länge till. Vet inte annars vad nästa steg till ork är. Psyk?!?!?! massa mediciner?!?! kassa samtal medans man är inlagd?!?!?
NEeeeej det är inte det jag vill.

Jag vill hitta min styrka igen. Och jag vill hitta fler möjligheter att kunna hjälpa mina barn och min familj.

Detta är det jag kommer att jobba stenhårt för när jag kommer hem.

Därför tänker jag gå stenhårt efter mitt schema. Som jag skrev innan så greppar jag varje halmstrå, men att dom bryts. Hmm mitt schema är ett balaband o dom går INTE isönder om man inte klipper och det tänker jag inte göra.

Jag funderar oxå på att lägga in simning i mitt schema 2 gånger i veckan. Vatten o motion på samma gång. Ska kolla vad det kostar. Kanske får det fortsätta vara en tanke o fundering ett tag till.

Jag undrar så här utöver på om det finns någon där ute som har eller känner någon som har en vagn till schettis???
Skulle så gärna vilja börja köra med Didricqs lilla schettis så han oxå kan använda sin häst mer än att till dra stockar:)
Snälla någon. Hjälp oss med detta! Tack

O som vanligt. Var rädda om er själva o varandra

Funderingar och Frågor

Vi är utanför Ronneby i ett gammalt hus som vi fick låna av en gammal skolkamrat.
Tack snälla Maria Wall
Ett gammalt gammalt hus med öppen spis, kakelugnar, o vedspis i köket. Varmvatten men ingen dusch
Kan inte bli bättre. Hela huset utsöndrar lugn, och det var ju lugn jag ville ha. Jag har hittat lite lugn. Det tog 4 dagar att känna att jag hittat någon sorts balans. En skön trötthet. Men ändå kan jag inte helt släppa tankarna på det som händer.

Hela jag höll på att explodera där hemma. Hjärnan höll på att koka över och hjärtat höll på att spricka. Jag hittade inget jag någonstans och underjordens monster höll sina starka armar om mina ben. ( låter hemskt men jag vet inte hur jag ska förklara)

Jag har alltid traskat över det som kallas gräns. Jag har kunnat titta tillbaka och veta att jag gått över gränsen men traskar ändå vidare. Aj vad det gör ont, men det har gått.
Nu känns det som om jag står vid en stor stenmur o jag kämpar för att plocka bort stenarna så att jag ska kunna gå igenom ett hål o fortsätta på andra sidan. MEN stenarna vill inte plockas bort!
Jag känner att jag greppar varenda halmstrå som jag kan få tag på, men alla går isönder.
Vi letar kryphål när det handlar om pengar. Men hittar inga. Vi tillhör just nu underklassens understa när det gäller pengar.
Jag har fått sjunka så lågt att jag ber om kläder till barnen:( O det gör ont.

Funderar på att gå ut i media med detta som hänt eftersom myndigheterna inte gjorde sitt yttersta i detta ( o det gjorde dom inte. Dom fixade inte ens fram journaler fast jag sa åt dom att göra det)
Jag tänker att om vi har media med oss så måste myndigheterna "vakta" lite på vad dom gör.
Har fått förslag på en journalist, finns det möjligtvis fler förslag?
Är det någon där ute som har erfarenheter angående media?

Funderar oxå på att skriva skyddade bloggar så att bara dom som verkligen bryr sig kan läsa.
Jag vet inte. samtidigt kvittar det ju vem som läser det jag skriver. Bara så trist att se att jag har hur många besökare som helst nästan varje dag Men kanske i genomsnitt 2 kommentarer. (konstigt)
Det är då jag tror att folk inte bryr sig, Då tror jag att folket bara är nyfikna.

O när vi snackar om att bry sig. Tack till er som verkligen vill hjälpa och hjälper!
Med kläder mat bil och som nu stuga ´Till ER är jag evigt tacksam.

Om det finns någon där ute som kan ge tip, råd eller någon annan hjälp som vi behöver så är jag tacksam.
Jag blottar min strupe o skriker hjälp. Ni som känner mig vet att det är väldigt sällan jag lägger mig. Jag har inte lagt mig ännu .. men jag skriker efter hjälp!!

Ha en bra kväll gott folk.

Jag vill inte må så här längre

Jag vill inte må så här längre!
Men vad ska jag göra?
Jag kämpar och slåss mot mitt mående, men jag är så trött.

I fredags var vi hos Beppos kurator. Han skulle hjälpa oss att titta på vår ekonomi.
Tack tänkte jag. Undrar vad han kommer fram till för lösning som jag inte har hittat.
Han kom inte fram till någon lösning, han var inte ens realistisk.
Inkomster och utgifter, helt rätt, men man kan ju inte räkna på Beppos löneinkomst nu när han också är sjukskriven.
Han kom iallafall fram till även om han räknade med att Beppo hade lön att vi låg VÄÄÄLDIGT mycket under existensminimum. hmm I know that PUCKO

Ja men det blir bättre om ca 4 månader. JASSÅ hur då????
Du är inte realistisk tyckte ju jag då.
Förstår du inte vad jag säger? vi ligger efter med räkningar och vi kommer bara att hamna mer efter månad för månad.

Ni är i en krishantering. Ni är deprimerade, man ser bara det negativa då. Sälj hästen. Det var hans ord efter att jag försökt prata med honom i en timme.
Ja jag kan sälja hästen men då får ni ha ett rum ledigt till mig när det är gjort
PUUUUUUUUCKO
Ok resultatet av att gå till denna kurator blev då?!?!?!?! VÄRRE
Innan visste jag i mitt huvud o på datorn varenda gång vi betalar räkningarna att det är jävligt illa. Nu fick vi det på papper också. KANON

Mathilda skrevs ut från psyk i Malmö i Fredags. Var där i Torsdags då hon får komma hem på permis. (hem är till mamma Marie o pappa Eije i Malmö)
Fullproppad med nya piller o vidbehovspiller. HUR KAN DOM? stoppa massa piller i folk så dom lugnar sig o blir stabila o fina, så slipper vi behandla dom. Då sover dom ju
Hon fick dessutom gå hem med permis på Torsdagen med orden, om du kommer tillbaka imorgon och talar om för oss att du inte är självmordsbenägen längre så blir du utskriven. BRA DOKTORN BRA
Vet inte hur många som är självmordsbenägna som inte säger, jag ska inte ta livet av mig. Undrar bara vad dom som är självmordsbenägna tänker. Hmm

Tvingade mig själv att köra till dansen i Söndags. piiiii Det är sååå jobbigt att le. Känner inte mig trygg utanför längre. Älskar att träffa min Lotta men det är så jobbigt att se att alla andra faktiskt lever.
Jag känner mig som en zombi och jag känner mig överflödig.
Är så glad att Maria är och hjälper till.
Hon är verkligen duktig
MEN jag vågar inte ens röra papperna. Inte ta emot pengarna. Inte vara hjälpen på golvet. Jag har ingen plats där längre. Men det är ok. Jag har ju ändå inte råd att köra dit, och vi har ju ändå ingen egen bil.

Jag vill inte vara med längre.
Jag vill lägga in mig och bara sova bort allt ett tag. Men det kan jag ju inte, inte ska väl Didricq behöva hälsa på mig på en psykavd, inte ska väl Beppo som inte heller mår bra behöva ta hand om allt här hemma själv. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Hjärnan och hjärtat exploderar snart av all oro, planering, väntan, sorg, hat,ångest,otillräcklighet,personlig konkurs, få allt att räcka,trötthet,Jag skulle kunna lägga hur många sånna ord som helst. Men orkar inte.
Är så trött på detta nu
Hatar att vara nere utan att orka ta mig upp.
Jag har alltid orkat ta mig upp
Jag har alltid känt att jag kunnat sträcka på min gräns till att orka med. Att känna att gränsen är nådd men ändå traska på.
Nu har jag stått vid en mur jäääävligt länge och puttat för jag har velat komma igenom.
Men jag lyckas ju inte.

KRAM
SKÖT OM ER OCH VARANDRA

Psyk, Bup,myndigheter & vänner

Emilia hade en tid till samtal på Bup idag.
Henner samtalskontakter är under all kritik, man kan inget annat än att bli förbannad.
Emilia har skrikit efter hjälp sen Feb/Mars. Fick sin första kontakt i Maj/Juni om jag inte minns fel. Därefter har hon nog varit på 3 besök. Kuratorn har varit sjuk o haft semester eller ledigt.
Iallafall så lyckades jag förra vecka att tragga till mig en tid som idag till henne.
Imorse så ringer telefonen.
-hej detta är BUP i Hässleholm. Vi måste ställa in Emilias möte idag pga sjukdom.
-GLÖM DET!!
Jag o Emilia kommer att sitta på BUP kl 10 o då ska det finnas möjlighet till samtal för henne. Så det är bara att ordna det
- äh äh äh

Sagt o gjort. dom ordnade så att vi fick tid till 2 läkare på BUP i Kristianstad.
Varav den ena läkaren var ett ´bekant ansikte från Mathildas tid där.
Dom var bra o skulle hjälpa oss med det vi ville ha hjälp med bla byte av kurator o samtal MINST 1 gång i veckan. Dessutom krävde jag en speciell kurator + en särskilld terapiform

Nu hoppas vi o håller tummarna för att det dom sa inte bara var tomma ord.
BUP har klantat sig vad dom ska med mina barn sen Mathilda var liten. Släpper inte en tum på mina krav i detta. Dom ska hjälpa Emilia.

Mathilda ligger på psyk i Malmö sen i Söndags. Hon mår rävgift
Tänker åka till henne imorgon. o sitta där med henne. Åker ner på förmiddan o hem på kvällen.
Känns jobbigt att möta henne o speglas i henne. Min kärlek är ju så stark till mina barn o mitt hjärta går i 1000 bitar när jag ser o känner deras sorg.

Annat:
Träffade en vän sen länge i Kristianstad idag. Efter en varm kram frågade han hur det var o hur vi orkade.
Han fick lite info o tårarna kom i hans ögon.

Automatiskt satte min hjärna igång. Hur orkar vi?!?!?!

Beppo var på sitt jobb idag. När han var där o berättade hur läget såg ut beskrev han det som om detta här SOLBACKA ( gården) var vårt liv. Allt utanför är twilightzon

Jag blir helt tokig när jag börjar tänka. 1000-tals tankar bara matar på och jag hinner knappt med.
Det började med att jag tänkte idag Hur orkar vi?? Och sen bara rusar det iväg. Jag kan komma på mig själv med att jag sitter och pratar med någon eller tittar på tv men har ingen aning om vad det är jag har hört. Mina tankar har varit hos flickorna, ekonomin, Didricq eller nåt som ska fixas

Jag känner mig stark. På ett bra sätt. mitt sätt att se på mig själv o det där med att vara stark har ju ändrats (finns att läsa i tidigare inlägg)
Men jag är psykiskt o fysiskt trött. Jag har en trötthet som jag aldrig tidigare har haft.
Jag vet att jag kommer att orka med allt det här som vi går igenom. Men det finns inget utrymme för annat.
Jag vill iväg o träffa folk jag vill iväg och hitta på saker Men jag orkar ju inte.

Jag vill ge mina vänner tid. Köra hem till dom o vara som innan. Men jag orkar inte. Och jag är ju inte som innan.

På tal om vänner. så har jag oxå skrivit tidigare att jag inte skulle välja bort mina vänner. Men att jag hade full förståelse för om jag blev bortvald.
Och så blev det. Jag har blivit bortvald. MEN jag förstår det. För vem vill vara här? Vem vill ha en vän som aldrig kommer och hälsar på ?
Vem vill ha en vän som inte stöttar o lyssnar på problemen? Vem vill ha en vän som inte alls är som innan utan OM jag mot förmodan ringer upp så pratar jag kanske om mitt problem.
Nej jag har full förståelse för att ni försvinner
Men det jag inte förstår är att man fortfarande kallar mig för vän, eller varför har man kvar mig på tex FB??

Och detta gäller ju även släkten. Jag accepterar om ni väljer bort mig. Jag förstår om ni inte vill ha en syster,dotter,moster,faster,kusin,systerdotter,brorsdotter eller vad jag nu kan vara till båda sidorna i släkten, som aldrig kommer på kalas mer. Som inte vill varken fira jul eller midsommar som inte bjuder in till barnens kalas eller som inte svarar i telefonen eller på sms o inte ringer jag tillbaka heller eller skriver egna sms.

Som sagt vänner och släkt jag förstår. Och det är helt ok. Det är eller blir mina problem senare kanske. Kanske inte. Men just nu är det faktiskt min familj och det är för min familj som jag måste finnas.

Ni som valt att stanna kvar i vårt liv både släkt och vänner uppskattar jag.
Jag är så tacksam för att ni är kvar. Och jag har stor kärlek till er <3

Nu har jag flummat färdigt för ikväll.
Sängen och min mans famn kallar. Vill ju orka med morgondagen och resan till Malmö

Kram på er
Och som vanligt
Var rädda om er och varandra

Bergodalbana

Vackra små flickor i en karusell.
Ett leende på läpparna men med sorg i ögonen.
Ingen INGEN mer än dom visste vad som hände. Ingen mer än dom o deras far.
2 små liv fulla av trassel och hemligheter. Av hot och av löfte. En känsla av att hela tiden behöva skydda sin far.
Inga minnen, hela minnen, halva minnen är det som kommit ikapp nu.
Trasiga hjärtan och trasiga själar.

Hjääääälp ropade vi. Jag undrade: vad gör jag för fel? Varför mår dom så här? Är det fel på dom? hjääääääääääälp

Bup.. ja dom kan hjälpa.
Samtal samtal samtal.

MINA BARN SKA INTE GÅ PÅ BUP! pappans ord. Det är inget fel på dom. handlar om uppväxten och gener.

Ser ni inte att han knarkar? FÖR HELVETE soc Ser ni inte att han knarkar?
Soc: Knarkar??? han pratar ju bra han är snyggt klädd och han har koll på läget. Inga problem mamman. Låt honom ha sina barn. Så länge dom inte far illa så är det ok att dom är där.

hjääääääääääääääääääääälp

Självskadebeteende avstängda livrädda döden mediciner behandlingshem utredningshem L VU vakna trötta ledsna psyk vuxna ................................................................................. Polisförhör polisförhör sorg ilska hat bevislöst

Tankar känslor trötthet håglöshet övergivenhet

Vi vill hitta ett slut. Jag vill att mina barn ska läka. Jag vill att detta hemska ska vara ogjort.
Jag vet att det inte går
Men vi får aldig ge upp!!
Flickor NI får aldrig ge upp!

Jag lovar er att er pappa ska få känna av vad han gjort
Jag vill lova er så mycket. Och jag skulle aldrig svika er. Jag ska aldrig svika er.

Jag älskar er! jag lider med er! Och jag kämpar med er

Mitt hjärta gråter och blöder
Min hjärna kokar
Min kropp är trött
Mitt liv står still.
MEN
Jag torkar tårarna O sätter på mig plåster
Jag låter min hjärna explodera o lätta på trycket så jag kan börja puttra igen
Jag vilar min kropp
Jag låter mitt liv stå still

Men oavsett vad mitt liv hjärna kropp eller hjärta gör
så gör min själ allt för att ni ska få känna er trygga!!!

Massor massor av kärlek till mina barn.
Till er vänner som är kvar
O till min älskling

ÄNTLIGEN

Imorgon ska jag & min man ut o njuta av varandras sällskap alldeles ensamma.
Vi ska få fly från vår verklighet o vardag, det ska bli så underbart <3
Vi ska låna Leffes husbil ( tack för att du lånar ut den. uppskattar verkligen ditt erbjudande)
Tror att vi har bestämt oss för en sjö lite längre ner i skåne. bara mys, promenader mer mys o mys :)
Men det är faktiskt lite läskigt för vi tänker lämna telefonerna hemma o jag har ju väldigt svårt för att vara för långt ifrån telefonen:( MÅste ju vakta:(
Sara kommer att ta hand om dom omifallatt det händer något.

Lite om mina känslor o tankar:

Jag måste försöka ta mig ut mer bland vänner o hitta på saker. Älskar vår gård o tryggheten här.
Älskar våra djur o kärleken mellan oss
MEN tryggheten måste hittas utanför oxå.

Jag har svårt att hålla mig flytande. Mår kanon o tycker mig hittat min stabilitet. MEN PANG så händer det något eller någon säger något som får mig att falla in i en känsla. Inte att jag i mår dåligt. Men jag känner mig så trött o gammal då. Så ledsen o vilsen.

Dansen. Jag vill så gärna ha dansen på Söndagarna. att dansa så som jag själv vill o orkar är ju perfekt att ´ta hand om papper o pengar o finnas som en högerhand åt Lotta
Att vara behövd o känna mig duktig. Det är vad jag alltid gjort på söndagar.
jag vet att det låter tramsigt men Jag känner mig överflödig nu. Kanske dax att släppa taget o lämna över till nästa. Jag vet inte men det känns skumt.

Hästarna: Dom ger mig så mycket glädje, även när dom har dåliga dagar., Ja jag blir arg ibland för att det inte riktigt blir som jag vill alla dagar:) men en vacker dag har vi hittat en medellinje.
Jag vill att andra människor ska få njuta av djuren o naturen så som jag/vi gör o hoppas att någon en dag nappar på vår idee.
Beppo har fått en häst. Eller köpt :) Nej underbara Simon o Sara har köpt en häst till Beppo som han ska betala tillbaka den dagen han säljer hojen. Tänk att det fanns/finns så underbara människor <3

Vänner: känner att jag skulle vilja spendera mer tid med mina vänner. Men kraften orken o tiden finns inte . skulle behöva lite hjälp med det. Det handlar inte om att jag inte vill. Bara svårt att få tummen ur röven

Pengar: Finns inte på kartan. Ibland känns det som om vi inte är långt ifrån att hamna på gatan. Skulder o efterhängande räkningar verkar aldrig ta slut:(
saker går isönder. Ingen bil.

Familjen: Beppo är oxå sjukskriven nu. En månad att börja med. Detta nådde även honom:(
Tjejerna har sitt o kämpar i det.
Didricq o Hoffa lever sitt lilla liv:)
Jag försöker hitta en plätt där jag kan sätta ner båda fötterna o ha balans.
Har en känsla av otillräcklighet o en känsla av att vara bortglömd inom mig som är svår att arbeta bort
Jag känner mig inte bra längre. Varken som mamma fru eller vän. Jag vet att jag är det . MEN jag känner inte det i mitt hjärta.
Tänker hela tiden att det är som jag är trött. Men oavsett hur pigg jag är så sticker det till i mig ibland:(

Jag sitter fortfarande i tanken på att vårt liv står stilla o allt o alla runt om oss rör sig. Det händer ju faktiskt saker i deras liv. O folk har ju undrat var vi hållt hus ( många frågor på dansen i Söndags) En jobbig känsla att känna att vi lever här o nu med smärta i våra själar, vi avskärmar oss o trivs med det. HJÄLP det är ju verkligen inte vi!!!!!!!

Jag vill bara att vi ska må bäst. att Beppo ska må bra o bli stark o få syssla med det han vill
Att flickorna ska komma ur detta på det sättet dom vill o behöver. Jag vill att dom ska veta att jag hela tiden finns här. o att jag älskar dom obegränsat o stöttar dom hela vägen bara dom låter mig göra det.
Att Didricq o Hoffa ska få känna trygghet o harmoni. Att dom ska växa upp o vara självständiga, kloka o empatiska
Jag vill komma igång med det jag ska o jag vill att ekonomin ska ordna upp sig. den behöver inte bli bra. behöver bara känna att vi klarar oss
Jag ber inte ens om en bil:) bara allt annat blir bra

Jag hoppas att allt detta är över snart så att vi kan leva vidare o börja läka.
O jag hoppas svinet snart får lida av sina handlingar

Mathilda & Emilia har startat en grupp för dom som är eller har varit sexuella övergrepp
http://www.facebook.com/?ref=home#!/group.php?gid=137978259579256&v=info&ref=ts
Gå gärna med i den o få stöttning o stötta varandra.

Jag funderar på att starta en grupp o ha möte för anhöriga till barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Kanske skulle kunna vara en idee


KRAM
sköt om er o va rädda om varandra.
Njut av nuet<3 älskar mina barn min familj o mina vänner
Skulle kunna gå genom eld o vatten för er o det vet ni