NY BLOGG

Hejsan alla som vill läsa min blogg,...
Jag har skapat en ny blogg.. Som är lösenordsskyddad..
Men finner ni något intresse av att läsa det jag skriver så får ni gärna fortsätta med det.
Anledningen till att jag skyddar min blogg är för att det finns dom som har emot att jag skriver ..
O för att kunna skriva vad jag vill o hur jag vill utan att behöva tänka på vad det är jag skriver ut så skyddar jag den från vissa läsare..

Skicka ett mail till mig antingen
på min facebook
eller min mail annelie7harneborn@hotmail.com

Sköt om er o var rädda om varandra

CSK

Nu har jag haft ont (jävligt ont) i axel armbågar o handleder ett tag.

Men igår så skulle jag hänga in jackan i hallen efter att ha varit ute o rökat. PANG sa det i både knä o höfter o så låg jag på golvet.
Ja där blev jag liggandes i smärta Helt omöjligt att förflytta mig.
Min man övertalade mig att ta ambulans
Sagt o gjort Ambulanskillarna kom o dom var verkligen jättebra o förstående
Jag förklarade situationen o förklarade även att jag har väldigt hög smärttröskel o hög tollerans när det gäller läkemedel O att det nästan är omöjligt att smärtlindra mig
Men han var inte snål o började ge mig morfin intravenöst. Sammanlagt innan vi var frammen så hade jag fått mer än min maxdos. 20 mg intravenöst O ingen effekt what so ever:(
Helt klar i knoppen o lika full av smärtor i kroppen

Väl framme på CSK fick jag träffa en ortoped läkare o det första han säger när han kommer in till mig är " du ser inte så smärtpåverkad ut i ögonen Får jag ta på dig" Nej knappst innan jag fått smärtlindring som funkar. Då kanske du kan få ta på mig
Då började han fråga var jag hade fått för mig att jag skulle ha EDS ifrån.
Förklarade att smärtkliniken i Simrishamn Trodde att jag troligtvis hade EDS..
Det dissade han ju totalt .. Det visste ju inte dom något om.. Att jag var överrörlig o hade ont nu kunde ju vara vad som helst
Han sa oxå att cirkusartister o gymnaster ofta fick ont efter så det behövde ju inte bero på EDS.. Nej men jag är varken cirkusartist eller gymnast PUCKO
Ge mig smärtlindring o pys
Fick ytterligare 4 mg intavenöst morfin OCH stesolid
Då blev det iallafall behagligare att ha ont.. Lika ont fortfarande men med en tung o trött känsla i kroppen.. Den sköna känslan satt faktiskt i så länge som i 3 kvart.. Sen bad jag om mer stesolid ( man känner sig som en jävla knarkare) Fick iallafall mer stesolid intravenöst+ resept på 25 st stesolidtabletter 5 mg.. Som jag har tagit idag. O det är + - = 0
O så blev vi hemskickade

Hemskickad på sammanlagt 24 mg intravenöst morfin+ stesolid som jag inte vet mängden på
Helt sjukt Men glad över att inte behöva stanna där.
Hade ju ite gjorts något där som varit nytta för mig.
För när man väl läggs in så är det ju panodil o morfintabletter som gäller o det är ju sukett varning på dom.. Alltså åter igen +-=0

Nej det är väl bara att bitaihop o klara smärtan o åka in varenda gång jag har så ont att jag inte kan röra mig

Varför tar intravenöst så småningom .. efter hästdoser o varför tar inte tabletter??

Varför kommer detta som i skov o varför är skoven tätare o tätare
Den vardagliga smärtan står jag ju ut med.. Men denna smärtan när jag inte klarar av att ta hand om mig själv är jävligt påfrestande
Hoppas jag snart kan få lite tips råd o stöttning
Kram o sköt om er själva o varandra

Attans ont ikväll

Ja det har jag .. Attans ont
Funderar på vad jag ska göra när jag har så här ont. Känns ju inte särskillt lönt att åka in varenda gång jag har så här ont för det jag vill är ju att bli smärtlindrad o det lyckas dom ju inte med ändå:(
O samtidigt så tänker jag att om jag inte åker in så händer det ju heller ingeting

Ikväll sitter smärtan i knä o höfter MEN även i axlar armbågar o handleder. Att smärtan sitter där gör mig faktiskt ledsen. För jag vill kunna göra saker med mina händer o armar. Men som läget är nu kan jag inte ens sträcka mig efter fjärrkontrollen på soffbordet när jag ligger i soffan..Datorn har jag i ett läge på min mage på kuddar så jaga bara behöver röra mina fingrar. Tur man har liten dator o långa fingrar pi pi pi pi pi
Kan inte krama Beppo utan att börja gråta. Känns som om något hoppat ur led i axlarna men det ser inte ut så.. hmm

När jag har ont i Axlarna o handlederna så betyder det att jag inte kan ta mig fram på kryckor ens. Så att ta mig till toa är ett stort frågetecken. Mannen sa nyss att nu skulle det varit bra med en rullstol här hemma. Men var hittar man det bara såhär???
Min man är bäst. Han gör allt för mig när jag är i detta läget .. Men jag tycker att det är så hemsk hatar att han ska behöva göra allt .. tom sätta mig på dass:(

Nu ska han snart blåsa upp madrass på tv-rums golvet För jag kan ju fetglömma att komma upp till sovrummet. Kanske snart dax att börja tänka på att flytta ner sovrummet

Kram o sköt om er

Dagen idag

Dagen idag var grymt jobbig. Träffade både läkare psykolog o sjukgymnast och sen läkare igen.
Detta tog hela dagen 10:00-16:30 Pi attan

O det sista jag fick var en sammanställning O den var att dom inte kunde hjälpa mig för att jag troligtvis har EDS. Detta har vi dock misstänkt ett tag.

Hypermobilitetstypen medför överrörlighet i alla leder och därmed luxationer (urledvridningar) och subluxationer (ledglidningar) och felställningar (t.ex. i revben). Nästan alla leder kan drabbas, men ofta har individen några leder som drabbas mer än andra: ett knä, en axel, ett nyckelben, revben, käken, osv. Huden kan vara mjuk och påfallande len, ibland nästan sammetsliknande. Huden är emellertid inte skör och tänjbar som vid den klassiska typen av EDS. Blåmärken förekommer, men variationen mellan olika personer är stor vad gäller omfattning och svårighetsgrad av blåmärken. Personer med denna typ av EDS kan tidigt i livet drabbas av kronisk smärta, som i enskilda fall kan vara oupphörlig och mycket svår på grund av en blandning av olika typer av smärta: muskelsmärtor, ledsmärtor och nervsmärtor. Över 50 procent av de EDS-drabbade har hypermobilitetstypen.

Dessutom har jag hög tollerans när det gäller mediciner så det går knappt att smärtlindra mig. Kanske på sin höjd ta bort toppen av smärtan. Men inte förrän jag fått maxdos av morfin o stesolid intavenöst:( o knappt då
Det jag är tacksam för i denna sjukdom är att jag har väldigt hög smärtgräns. Men när jag har ont så har jag jävligt ont. Sen är det som om singnalkommunikationen mellan smärta o hjärna inte funkar riktigt som det ska. Det är ofta att jag känner en smärta .. men den är överkomlig..O sen kommer allt.. PANG !!!

Jaja .. Inga tunga arbete.. Hur fan ska det gå??
Ja Vården kan jag ju skippa.. Men men men men allt det andra..
Får kanske börja handikappsanpassa huset:)
Det är ok.. Jag tänker försöka ha kvalite tills det inte går längre.

Så Nu Vet Ni:)

KRAM KRAM KRAM KRAM till er alla..

Smärtkliniken

Imorgon ska jag åka till smärtkliniken i Simrishamn. Där dom ska ha mig i 6 timmar. Attans lång tid
Har fyllt i frågoformuläret som jag skulle.. NOT trevligt. Tror det var 30 A:4 sidor både bak o fram fullsmäckade med frågor om min smärta o mitt mående, Både psykiskt o fysiskt.
O nästan allt skulle svaras med en skala mellan 1-10
Attans tokigt tycker jag.. Det är väl upp till varje individ. 5 kan ju vara jätte lite för mig som har grymt hög tollerans o massor för en annan...(hur bedömmer dom det?

Ja ja får väl se vad dom säger imorgon om mina svar:)
Är glad att min älskade man ska följa med mig. Känns tryggt att ha honom vid min sida

Nu är det natti natti. Kram o sköt om er

VÄNNER

Idag saknar jag mina vänner.
Både dom som är kvar och dom som jag har förlorat pga att jag fick det jobbigt.
Det gör mig ledsen att dom inte kunde förstå varför jag inte orkade jobba på vänskapen. Att dom inte kunde förstå varför jag blev världens sämsta vän.

Dom flesta som har försvunnit kan fortsätta hålla sig borta. Men det är speciellt en vän som jag vill ha tillbaka.
Saknar henne då hon är en kul o härlig person. Trodde att hon skulle förstå varför jag försvann. Trodde hon skulle förstå varför jag höll mig undan.

Men men .. nästan allt som händer tror jag händer av en mening.
Kanske blir vi inte dom vännerna som vi var innan.. kanske blir vi dom vännerna vi var innan o kanske kan vi ha mer förståelse för varandra o vara ärligare mot varandra om den ena suger för mycket på den andras energi. Eller vad det nu kunde handla om.
Att kunna säga nu behöver jag dig.. Eller nu behöver jag vara i fred. O detta utan att den andra ska tro att man inte vill veta av sin vän

Jag älskar er vänner som stannat kvar o som funnits för mig hela denna resan.. O ett särskillt tack till
Lotta som är där på alla mina resor..ALLTID
Annelie ska oxå ha ett enormt tack som stöttat .. gett råd.. ingen press...lagat midda...Massor med humor o bara varit underbar
Ingri som funnits med sällskap finkänslighet humor mat o bad
Susanne för alla underbara ord o kärlek utan att från början stått nära utan kommit in i mitt liv när karusellen var i rullning
O så ni andra som funnits där på ett eller annat vis

Ge gärna en kommentar lite då o då .. Har massor av besökare här. När jag skrivit blogg så har jag upp mot 50 besökare .. men oftast bara en eller 2 kommentarer:)
Räcker med ett hej.. så slipper jag vara nyfiken på vilka som läser mina bloggar som ena dagen kanske är uppåt o andra dagen kanske väldigt neråt.

Tyvärr är det så mina dagar ser ut. Kan tom vara från timme till timme.
Men är superglad för att hela denna veckan har varit bra. Mest bra iallafall :)
O det har jag mycket våra hästar att tacka för. Dom geer mig så enormt mycket kärlek o glädje.
O får jag bara vara med dom o telefonen inte ringer med tråkiga nyheter så går dagarna i bra flyt.
Lite ångest har jag dock för nästa vecka.
Tisdag ska jag spendera i Simrishamn på smärtutredning. Tar hela dagen 10:00-16:00
Onsdag kuratorn
Torsdag sjukgymnasten

Attans jobbigt när saker o ting är uppbokat o mina dagar blir splittade

Sköt om er o var rädda om er o varandra..
Massor av kärlek till er

Kärlek

Känner så mycket kärlek till så många människor. Kärleken ser inte likadan ut till alla men till dom jag känner kärlek till är kärleken ärlig.

Jag hoppas att dom som jag känner kärlek för, känner att jag känner kärlek för dom :)

Sen är det ju kärleken till min familj. Till min man o till mina barn.
Älskar dom obegränsat mycket.
Dom är mitt allt

Sitter o funderar på om jag kan förklara min kärlek till min familj. Men det kan jag inte. Den är så stor att det inte finns ord som rättvist kan beskriva den.

Attan.. Jag hade jätte mycket som jag ville blogga om idag.. Men det sa bara stopp i skallen.

Men jag vet att orsaken till att jag började skriva om kärlek var att jag ville förklara att kärleken som jag har till mina vänner är densamma som innan.. Vill bara be om ursäkt för att jag inte haft kraften att VISA er den. Men jag hoppas ju att ni som är mina vänner VET att min kärlek finns även om jag är dålig för att visa den

Jag är tacksam till er vänner som nästan dagligen visar mig er kärlek. Ni har verkligen visat er vara RIKTIGA vänner <3 <3 <3 <3

Kram o godnatt

O som vanligt. Var rädda om er själva o varandra

Trots att det är Måndag

Ja trots att det är Måndag så har jag faktiskt en bra dag idag.
Är så underbart och jag vet faktiskt inte riktigt var dom bra dagarna kommer ifrån. Men jag bryr mig inte var dom kommer ifrån. Det enda jag bryr mig om är att jag faktiskt haft ett par bra dagar nu på kort tid. Håller tumar o tår för att det ska hålla i sig o för att dom bra dagarna bara ska bli fler o fler

Allt runt omkring mig är fortfarande likadant som innan när det gäläler allt. Pengar barn o saker som går isönder. Men ändå kan jag njuta. För det är faktiskt vad jag gör om dagarna. NJUTER

Jag går ut på förmiddan o njuter av hästarna o av Bella.
Jag är ute nästan hela dagarna o hittar på både det ena o det andra mest med hästarna.

Som idag tex. Så red jag först en låååång mysig runda i förmiddas på Audna. Sen lekte jag o Bella med hästarna i hagen. Sprang runt i den djupa snön o kände mig som en 8 åring:)
Tur att ingen ser mig här ute i skogen :)
Lite mat o sen ut igen. Mockade o red Katitzi:) sen var det mörkt o dax för midda.

Tänk om alla mina dagar kunde vara så här.

Sköt om er

KRAM

Snö

Jag har inte alltid tyckt illa om snön..
Som alla andra barn så älskade jag den när jag var liten. Fanns väl inget mysigare än att se snölycktorna som jag byggt lysa på kvällarna. Eller att sitta i sin snögrotta som jag själv byggt.

Men sen blev jag vuxen o då skulle man skotta o pulsa fram i djup snö för att lämna barnen på dagis för att sen pulsa till jobbet..ja då lixom försvann den där underbara känslan som man haft för snö.

Snöaktiviteter har jag dock alltid gillat.. Skidor pulka skridskor

Men i år. Har jag hittat en njutning i snön. Att få ta hästarna barbacka o pulsa fram i snön är inte lika fantastiskt som på våren o sommaren .. MEN det är vackert. O jag hittar så mycket luuuuugn o ro i att vara ute med hästarna i skogen o på ängarna. DET är ju faktiskt vackert. Jag erkänner:)

Jag är dock inte förtjust i kylan Men med rätt kläder O tillräckligt mycket rörelse så går det oxå

Imorgon ska jag ut o rida Men jag är sugen på sällskap. Kanske finns någon som vill följa med ut? Ska ut på förmiddan

Annars i mitt liv så knatar det på i samma spår som innan .
Dock känner jag att jag vill börja jobba igen o jag skulle tom kunna tänka mig att skura toaletter hela dagarna .. Vad som helst bara vi får in lite pengar..
Tänker att någonstans måste det finnas någon som vill ha en Annelie på sin arbetsplats.
Snälla .. om någon vet någon eller något så hjälp mig.. Vill ha ett jobb

Sköt om er o varandra
KRAM

Lugn o stillhet

Igår var en riktig pestdag. Jag grät, hade ångest, kände stor ilska oro rädsla o maktlöshet
Men idag har jag en dag som jag inte haft på läääänge. Jag känner ro!
Tänk vad hästarna kan lyckas med. Hade en underbar ridtur med Emilia idag.
Jag är ingen snönjutare men idag var den fantastiskt vacker o härlig.
Red en lång runda i skogen i djup orörd snö.
Jag kände att jag ville rida Audna så naturligt som mörjligt så det blev barbacka o bara repgrimma o rep.
O vilken njutning:) Att gallopera fram i skogen o på ängarna.. Hela skogen tjöt avslappning o det var vad jag hade... Total avslappning..

Audna var lite busig så ett o annat glädjebock o kick fick hon till:) men det var ju bara skojsigt:)

Idag är en sån dag med hästarna som jag vill att alla ska få uppleva.. O jag njuter av att må bra idag.. O jag hoppas att det håller i sig fler dagar.. Men även om det inte gör det så ska jag leva på att jag mådde bra idag <3

Just idag mår jag bra .. Just idag är jag stark <3

Kram på er mina vänner..

Vill ha tillbaka mitt liv

Ja så är det.. Om så bara för en månad:)
Allt händer hela tiden.. O allt kostar pengar som vi inte har..
Vad får jag höra hela tiden?!?!?! SÄLJ HÄSTARNA.. Nej jag kan inte sälja hästarna.. Dom är mitt liv o min medicin. Skulle inte klara mig utan dom .. O den summan pengar som dom kostar i månaden är en piss i nilen i allt detta andra. För att försvara mig så har VI jävligt lättfödda hästar o vi köper jävligt billigt hö..
Om jag räknar på det så kostar faktiskt 3 hästar mindre än vad hunden kostar i månaden i mat:)
O Hunden är det ingen som säger till oss att vi ska sälja!! Inte för att vi hade gjort det .. men ändå .. ni förstår vad jag menar:)

Vad är det som händer då... Jo Bilen går isönder hela tiden.. (kostar pengar Barn ska köras hit o dit (kostar pengar o är omöjligt med bil som hela tiden är trasig)
Nu läcker det in från taket oxå.. hmm kostar pengar... Back med räkningar .. (känns som om vi aldrig ska komma ikapp oss.. Ska sälja hojen till våren så håll tummarna för att den blir såld så vi iallafall kan komma ikapp oss i räkningar.. Funderar på att maila lyxfällan.. Men dom säljer nog hästarna:(

Barnen.. Mathilda är inskriven på Finjagården nu.. Så vi håller tummarna för att hon snart mår lite bättre o kan bli av med en massa av hennes mediciner.. Emilia har fått en kanonbra läkare o kurator .. ÄNTLIGEN.. Efter ett halvår:( UNDER ALL KRITIK!!
Didricq blir retad o slagen i skolan.. Mindre roligt... Får väl kanske bosätta mig där om dagarna nu. jag är ju ändå sjukskriven
Trist om det ska fortsätta så fram till sommaren då han ska flytta till Broby

Måste skriva en mening eller två om ashålet (flickornas pappa)
Jag fattar inte att han kan lalla runt bland folk när han Faktiskt gjort det han gjort både när det gäller droger o sexuella övergrepp.. I en så pass liten håla som KRISTIANSTAD så fattar jag inte att han fortfarande både kan gå på möte o i kyrka.. Ja ni hörde rätt ,.. Kyrka.. han är ju hällörad oxå nu.. vuxendöpt sig o allt .. Ni förstår han säger att som kristen gör man inte sånt han anklagas för.
Hade jag kunnat...............................................................
FY fan..
Retar mig på att jag retar mig så .. Men jag tycker att livet är förbaskat orättvist!!
Vi står här.. sjukskriven med barn som mår skit.. En man som är trött o mår skit.. Inga pengar o matriella saker som bara rasar.. Medans han bara lallar o mår bra!!
Fy fabian

Kram på er alla .. O tack mina vänner för att ni är mina vänner

Allt är bara en enda röra

O dess utom har jag åkt på min årliga förkylning som dessutom drar med sig min bronkit Som brukar sluta med lunginflamation
Ja jag vet varför jag har kronisk bronkit o ja jag vet varför den blir värre O jag lovar att när jag mår som nu så vill jag inte röka mer:(
Men ciggen har ett järngrepp om mig o jag är jätte avundsjuk på alla er som klarar av att sluta röka.

Livet här fortsätter i samma smärta.. dag ut o dag in..
Tycker att det är så orättvist.. Så jobbigt att vara påverkade av yttre faktorer hela tiden.

Som läget är just nu så går vi o väntar på om Mathilda ska få komma till behandlingshemmet i Finja eller inte. Hon har en plats där Men någon ska ju betala platsen oxå Pappa E o Mamma M sköter den biten o jag har faktiskt ingen som helst jävla aning om hur det går.

Men vi här hemma i skogen håller tummarna för att det kommer att gå igenom så hon kan flytta till FinjaGården om 9 dagar

Emilia kämpar vidare i sin sorg o sliter hårt som bara den.

Det har blivit bestämt att Didricq flyttar till Broby till sommaren

Mathilda mår sämre än sämst o har återgått till ett stort självskadebeteende O jag vill inget hellre än att hon ska lägga in sig på psyk tills det är dax för behandling.
Men min vilja är ingen lag o hon anser att hon ska stanna hemma hos sin familj i Malmö med 24 timmars vak av dom..

Satt o tittade på en repris av lyxfällan.. hmm funderar på om vi kanske ska ansöka om deras hjälp..
Men dom är ju så attans glada för att sälja saker.. o tänk om dom säljer våra djur!!
Jag skulle inte överleva det då det är den enda glädjen som jag har kvar
Hästarna är min livslina .. Ja det är faktiskt så..

JULKLAPPSLISTA:
Hela o levandes döttrar
Mat i frysen för ett helt år
Ordnad ekonomi
Välmående familj
Att kunna umgås med folk igen

Hoppigt inlägg som vanlligt.. Så mycket jag skulle vilja skriva av mig om .. men som jag inte kan.. Kan inte låta alla läsa vad som rör sig i min hjärna.. Kan inte låta alla läsa om hur jag känner

Återigen vill jag oxå säga att glöm inte att ta hand om er själva o varandra
Ta ingen eller inget förgivet

HATAR

Jag hatar mig själv när jag är som jag har varit dessa sista 2 dagarna!
När ångesten, oro o rädslorna tar över. När jag påverkas till ett kraftigt illamående o otroligt stor smärta.

I 2 dagar nu har jag knappt lämnat huset. Har planerat att gå ut och vara med hästarna men har inte orkat
.
Jag åkte ner en sväng till förmedlingscentralen för att träffa syster o barn igår o i morse körde jag med Emilia till BUP.

Sen hade jag planer på att fixa lite med hästarna o sen ner till sjukgymnasten kl 12:30
MEN NEJ... Kom inte ut till hästarna. Kom inte ner till sjukgymnasten.. Varför har det sånt grepp om mig?!?!

Detta är inte jag!! O jag hatar att vara detta!!

Vet inte hur jag ska komma ur detta måendet när det är yttre faktorer som påverkar!!

JAG VILL MÅ BRA.. jag vill orka.. jag vill att mina barn ska må bra..Jag vill att min man ska må bra
Detta har blivit nåt jävla familjeRAS.. Alla rasar !!!

Mina ögon glittrar min mun den ler men ingen sorgen i mitt hjärta ser

Söndagsfunderingar

Ville skriva. Kände att jag behövde det. Men nu när jag satte mig så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.. Vet inte hur jag ska sätta ord på allt. Finns lixom inga ord på det som händer.

Situationen som är nu är grotesk (om man kan säga så)
Maktlösheten är stor
o känslan smärtan o rädslan är enormt jobbig

Hela mitt/vårt liv har raserat. Kärleken är kvar (men var är den?)
pengar finns det inga
vårt hem är vår borg
Har fått svårt att umgås med folk
Svårt att slappna av

Didricq ska förmodligen flytta till sommaren (Vilket gör jävligt ont) Mathilda ska förhoppningsvis in på behandlingshem O Emilia har vi förhoppningsvis äntigen oxå hittat hjälp till

Annars är mitt/vårt liv såååå ruttet.. Medans pedofiljävlen bara går o har det bra.

Ledsen arg rädd maktlös o trött

Ja det är så jag känner mig.
Ledsen för att jag inte kan hjälpa mina flickor. Speciellt inte Mathilda. Ledsen för att dom ska behöva gå igenom detta.
Ledsen för att Beppo ska behöva gå igenom detta o må dåligt. Ledsen över forlorade vänner.. Ledsen över att Didricq inte vet vad som händer men ändå får se oss må sämre o sämre. Ledsen över att Anton ska må sämre o sämre. Ledsen över en massa mer....

Arg: Arg på flickornas pappa för att han kunde göra så här mot tjejerna.. Arg för att myndigheterna inte har agerat (BUP)
Arg för att myndigheterna inte begärde in journaler (polis/åklagare)
Arg på mig själv för att jag utsätter Didricq o Beppo för detta .. Arg för att jag inte uppmärksammat övergreppen..
Arg för att jag inte lyckats förbjuda honom att ha tjejerna.. Arg för att jag inte är en bättre vän.. o en massa mer

Rädd: Rädd för att Mathilda en dag ska lyckas.. Rädd för att Emilia inte ska orka.. Rädd för att bli ensam.. rädd för att göra ogenomtänkta handlingar som drabbar min framtid.. Rädd för att vi inte ska klara ut allt ekonomiskt.. rädd för att inte kunna börja jobba igen.. Rädd för att Didricq inte vill vara kvar här..Rädd för att tjejerna inte ska få rätt hjälp.. Rädd för att Mathilda bara ska få andra eller fler mediciner.. Rädd för att mina flickor inte ska överleva.. o en massa mer

Maktlös: Maktlösheten är så fruktansvärt hemskt.. Att vara maktlös när det handlar om liv eller död är så groteskt så att det inte ens går att beskriva. Att inte kunna vara där finnas där eller kunna hjälpa till är så kränkande för själen..
Jag känner mig maktlös inför allt som händer nu Vet inte hur jag ska vara finnas eller agera som mamma..

Jag har nått min egen gräns för längesen.. Orkar inte mer.. kan inte mer.. vill inte mer..
Men jag är inte självmordsbenägen.. så jag har ingen utväg..
Det är mina känslor.. Jag vet att allt tar slut en dag.. En dag finns där en dörr som öppnas o ljuset släpps in o allt börjar rätta till sig. KANSKE... Men .. vad förlorar vi på vägen.. vad gör man när det står o väger mellan liv eller död..
Vad gör man för att göra rätt val.. Hur gör man för att gå på rätt känslor.. Hur gör man för att tänka rätt tankar?? Nu är nu även om man vet att allt kommer att förändras.. O det är NU jag måste agera o vara allert.. Men jag vet inte hur

FAN!!!!! Jag vet inte längre..

Jag är så jävla trött.. Trött på allt detta som bara förstör.. Trött på att vara jag helt enkelt.

Positiva dagen

Ja oavsett vad som händer så finns det ändå alltid något .. kanske bara pyttelitet något faktiskt är positivt. Men det lilla är oftast kanske så litet att det knappt går att hålla kvar det om man mår skit.
Det är så många idag som mår skit, av olika anledningar. Stress, ångest, sjukdom, smärta, svek, arbetslöshet, inga pengar, barnen, föräldrarna.. ja listan kan göras lång.
Den enas smärta går inte att jämföra med andras. Det är ingen tävling om hur dåligt man mår i dagens samhälle.
Man måste kämpa. Man måste leta dom där små små positiva sakerna som dyker upp i vår vardag.
En menande kram ( åh den kan jag leva på en hel dag)
Ett snällt ord
En hjälp ( en vän som kommer med hjälp fast man inte bett om det, UNDERBARA NI få som är kvar <3 )
Detta riktar jag till min dotter, Att bli av med en vän.. För en vän som inte kan stå kvar i detta tillsammans med dig o vara ärlig kan lika gärna gå. ja det gör ont men vi behöver inte henne.
Jag är glad att dom vännerna som jag trodde mig ha är försvunna.Dom som sa att dom älskade mig. Dom som sa att dom skulle kunna gå genom eld o vatten för mig. Dom som sa att jag var en av dom finaste som fanns.
Dom som ALDRIG hör av sig. Svarar inte på mail. kommer inte med någon obedd hjälp.
Nej dom behöver man inte.
Jag är glad att dom som är kvar är det . Dom är få Men dom är stooora <3

Men som sagt ta vara på allt det positiva som finns runt er. Jag kämpar med att göra det.
Jag försöker leta i varje hörn, Tar emot varenda kommentar,

Njut av denna dagen, var positiv, Men var inte vän med någon ni inte vill vara vän med. Alltså låt bli att vara positiv till någon som ni inte menar att vara det mot. Håll då hellre truten!!!

Tisdag

Japp
Det är Tisdag idag och det känns som en väldigt trist dag. Detta med att ta det lugnt i all ära. Jag njuter av tystnaden, stillheten och myset med min man. Men jag är en rastlös själ som känner att jag inte klarar av så här lugnt hur länge som helst:O
Det småkryper i min kropp och min hjärna är redan igång på hemmaplan igen fast vi inte åker hem från imorgon.
Men vuxenansvaret kan man ju inte plocka bort. Tankarna på vad som ska göras o inte. Hur barnen o djuren har det osv.
Jag är ju inte mer än människa.

Det jag ska försöka tänka på när jag kommer hem är att ge mig själv egentid. Kanske en runda i skogen med Bella. Eller en stunds lek eller ridning med hästarna.
Tror att det är det som kan få mig att orka mer.
Har dessutom suttit här och planerat ett slags dagschema som jag gärna skulle vilja kunna hålla.
Det handlar om rutin. Det handlar om att stiga upp på morgonen och ta mig för saker.
Det handlar oxå om att sätta ett schema för mig själv för att kunna utan att tänka göra saker som jag vill ha som min rutin.
Även ta tag i min kropp som jag låtit svälla genom tröstätande och sockertrippar för att orka.
När det gäller att orka så förstår jag inte hur man kan gå och vara trött hela dagarna men ändå låta hjärnan hålla en vaken hela nätterna.

När jag kommer hem ska jag oxå ta tag i min samtalskontakt. Måste ha en regelbunden kontakt med honom. Har inte råd. Men når jag bara 900 så har jag ju frikort igen. Och jag känner verkligen hur jag behöver honom. Jag behöver få ur mig allt utan att lägga det på familjen. Dom mår dåligt ändå. Inte för att jag lägger ut det till familjen. Det jag gör är att bita ihop och tiga. Men det gör nog inte saken bättre för min familj.

Hoppas att jag har lite ork kvar. Hoppas jag orkar stå vid min mur länge till. Vet inte annars vad nästa steg till ork är. Psyk?!?!?! massa mediciner?!?! kassa samtal medans man är inlagd?!?!?
NEeeeej det är inte det jag vill.

Jag vill hitta min styrka igen. Och jag vill hitta fler möjligheter att kunna hjälpa mina barn och min familj.

Detta är det jag kommer att jobba stenhårt för när jag kommer hem.

Därför tänker jag gå stenhårt efter mitt schema. Som jag skrev innan så greppar jag varje halmstrå, men att dom bryts. Hmm mitt schema är ett balaband o dom går INTE isönder om man inte klipper och det tänker jag inte göra.

Jag funderar oxå på att lägga in simning i mitt schema 2 gånger i veckan. Vatten o motion på samma gång. Ska kolla vad det kostar. Kanske får det fortsätta vara en tanke o fundering ett tag till.

Jag undrar så här utöver på om det finns någon där ute som har eller känner någon som har en vagn till schettis???
Skulle så gärna vilja börja köra med Didricqs lilla schettis så han oxå kan använda sin häst mer än att till dra stockar:)
Snälla någon. Hjälp oss med detta! Tack

O som vanligt. Var rädda om er själva o varandra

Funderingar och Frågor

Vi är utanför Ronneby i ett gammalt hus som vi fick låna av en gammal skolkamrat.
Tack snälla Maria Wall
Ett gammalt gammalt hus med öppen spis, kakelugnar, o vedspis i köket. Varmvatten men ingen dusch
Kan inte bli bättre. Hela huset utsöndrar lugn, och det var ju lugn jag ville ha. Jag har hittat lite lugn. Det tog 4 dagar att känna att jag hittat någon sorts balans. En skön trötthet. Men ändå kan jag inte helt släppa tankarna på det som händer.

Hela jag höll på att explodera där hemma. Hjärnan höll på att koka över och hjärtat höll på att spricka. Jag hittade inget jag någonstans och underjordens monster höll sina starka armar om mina ben. ( låter hemskt men jag vet inte hur jag ska förklara)

Jag har alltid traskat över det som kallas gräns. Jag har kunnat titta tillbaka och veta att jag gått över gränsen men traskar ändå vidare. Aj vad det gör ont, men det har gått.
Nu känns det som om jag står vid en stor stenmur o jag kämpar för att plocka bort stenarna så att jag ska kunna gå igenom ett hål o fortsätta på andra sidan. MEN stenarna vill inte plockas bort!
Jag känner att jag greppar varenda halmstrå som jag kan få tag på, men alla går isönder.
Vi letar kryphål när det handlar om pengar. Men hittar inga. Vi tillhör just nu underklassens understa när det gäller pengar.
Jag har fått sjunka så lågt att jag ber om kläder till barnen:( O det gör ont.

Funderar på att gå ut i media med detta som hänt eftersom myndigheterna inte gjorde sitt yttersta i detta ( o det gjorde dom inte. Dom fixade inte ens fram journaler fast jag sa åt dom att göra det)
Jag tänker att om vi har media med oss så måste myndigheterna "vakta" lite på vad dom gör.
Har fått förslag på en journalist, finns det möjligtvis fler förslag?
Är det någon där ute som har erfarenheter angående media?

Funderar oxå på att skriva skyddade bloggar så att bara dom som verkligen bryr sig kan läsa.
Jag vet inte. samtidigt kvittar det ju vem som läser det jag skriver. Bara så trist att se att jag har hur många besökare som helst nästan varje dag Men kanske i genomsnitt 2 kommentarer. (konstigt)
Det är då jag tror att folk inte bryr sig, Då tror jag att folket bara är nyfikna.

O när vi snackar om att bry sig. Tack till er som verkligen vill hjälpa och hjälper!
Med kläder mat bil och som nu stuga ´Till ER är jag evigt tacksam.

Om det finns någon där ute som kan ge tip, råd eller någon annan hjälp som vi behöver så är jag tacksam.
Jag blottar min strupe o skriker hjälp. Ni som känner mig vet att det är väldigt sällan jag lägger mig. Jag har inte lagt mig ännu .. men jag skriker efter hjälp!!

Ha en bra kväll gott folk.

Jag vill inte må så här längre

Jag vill inte må så här längre!
Men vad ska jag göra?
Jag kämpar och slåss mot mitt mående, men jag är så trött.

I fredags var vi hos Beppos kurator. Han skulle hjälpa oss att titta på vår ekonomi.
Tack tänkte jag. Undrar vad han kommer fram till för lösning som jag inte har hittat.
Han kom inte fram till någon lösning, han var inte ens realistisk.
Inkomster och utgifter, helt rätt, men man kan ju inte räkna på Beppos löneinkomst nu när han också är sjukskriven.
Han kom iallafall fram till även om han räknade med att Beppo hade lön att vi låg VÄÄÄLDIGT mycket under existensminimum. hmm I know that PUCKO

Ja men det blir bättre om ca 4 månader. JASSÅ hur då????
Du är inte realistisk tyckte ju jag då.
Förstår du inte vad jag säger? vi ligger efter med räkningar och vi kommer bara att hamna mer efter månad för månad.

Ni är i en krishantering. Ni är deprimerade, man ser bara det negativa då. Sälj hästen. Det var hans ord efter att jag försökt prata med honom i en timme.
Ja jag kan sälja hästen men då får ni ha ett rum ledigt till mig när det är gjort
PUUUUUUUUCKO
Ok resultatet av att gå till denna kurator blev då?!?!?!?! VÄRRE
Innan visste jag i mitt huvud o på datorn varenda gång vi betalar räkningarna att det är jävligt illa. Nu fick vi det på papper också. KANON

Mathilda skrevs ut från psyk i Malmö i Fredags. Var där i Torsdags då hon får komma hem på permis. (hem är till mamma Marie o pappa Eije i Malmö)
Fullproppad med nya piller o vidbehovspiller. HUR KAN DOM? stoppa massa piller i folk så dom lugnar sig o blir stabila o fina, så slipper vi behandla dom. Då sover dom ju
Hon fick dessutom gå hem med permis på Torsdagen med orden, om du kommer tillbaka imorgon och talar om för oss att du inte är självmordsbenägen längre så blir du utskriven. BRA DOKTORN BRA
Vet inte hur många som är självmordsbenägna som inte säger, jag ska inte ta livet av mig. Undrar bara vad dom som är självmordsbenägna tänker. Hmm

Tvingade mig själv att köra till dansen i Söndags. piiiii Det är sååå jobbigt att le. Känner inte mig trygg utanför längre. Älskar att träffa min Lotta men det är så jobbigt att se att alla andra faktiskt lever.
Jag känner mig som en zombi och jag känner mig överflödig.
Är så glad att Maria är och hjälper till.
Hon är verkligen duktig
MEN jag vågar inte ens röra papperna. Inte ta emot pengarna. Inte vara hjälpen på golvet. Jag har ingen plats där längre. Men det är ok. Jag har ju ändå inte råd att köra dit, och vi har ju ändå ingen egen bil.

Jag vill inte vara med längre.
Jag vill lägga in mig och bara sova bort allt ett tag. Men det kan jag ju inte, inte ska väl Didricq behöva hälsa på mig på en psykavd, inte ska väl Beppo som inte heller mår bra behöva ta hand om allt här hemma själv. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Hjärnan och hjärtat exploderar snart av all oro, planering, väntan, sorg, hat,ångest,otillräcklighet,personlig konkurs, få allt att räcka,trötthet,Jag skulle kunna lägga hur många sånna ord som helst. Men orkar inte.
Är så trött på detta nu
Hatar att vara nere utan att orka ta mig upp.
Jag har alltid orkat ta mig upp
Jag har alltid känt att jag kunnat sträcka på min gräns till att orka med. Att känna att gränsen är nådd men ändå traska på.
Nu har jag stått vid en mur jäääävligt länge och puttat för jag har velat komma igenom.
Men jag lyckas ju inte.

KRAM
SKÖT OM ER OCH VARANDRA

Psyk, Bup,myndigheter & vänner

Emilia hade en tid till samtal på Bup idag.
Henner samtalskontakter är under all kritik, man kan inget annat än att bli förbannad.
Emilia har skrikit efter hjälp sen Feb/Mars. Fick sin första kontakt i Maj/Juni om jag inte minns fel. Därefter har hon nog varit på 3 besök. Kuratorn har varit sjuk o haft semester eller ledigt.
Iallafall så lyckades jag förra vecka att tragga till mig en tid som idag till henne.
Imorse så ringer telefonen.
-hej detta är BUP i Hässleholm. Vi måste ställa in Emilias möte idag pga sjukdom.
-GLÖM DET!!
Jag o Emilia kommer att sitta på BUP kl 10 o då ska det finnas möjlighet till samtal för henne. Så det är bara att ordna det
- äh äh äh

Sagt o gjort. dom ordnade så att vi fick tid till 2 läkare på BUP i Kristianstad.
Varav den ena läkaren var ett ´bekant ansikte från Mathildas tid där.
Dom var bra o skulle hjälpa oss med det vi ville ha hjälp med bla byte av kurator o samtal MINST 1 gång i veckan. Dessutom krävde jag en speciell kurator + en särskilld terapiform

Nu hoppas vi o håller tummarna för att det dom sa inte bara var tomma ord.
BUP har klantat sig vad dom ska med mina barn sen Mathilda var liten. Släpper inte en tum på mina krav i detta. Dom ska hjälpa Emilia.

Mathilda ligger på psyk i Malmö sen i Söndags. Hon mår rävgift
Tänker åka till henne imorgon. o sitta där med henne. Åker ner på förmiddan o hem på kvällen.
Känns jobbigt att möta henne o speglas i henne. Min kärlek är ju så stark till mina barn o mitt hjärta går i 1000 bitar när jag ser o känner deras sorg.

Annat:
Träffade en vän sen länge i Kristianstad idag. Efter en varm kram frågade han hur det var o hur vi orkade.
Han fick lite info o tårarna kom i hans ögon.

Automatiskt satte min hjärna igång. Hur orkar vi?!?!?!

Beppo var på sitt jobb idag. När han var där o berättade hur läget såg ut beskrev han det som om detta här SOLBACKA ( gården) var vårt liv. Allt utanför är twilightzon

Jag blir helt tokig när jag börjar tänka. 1000-tals tankar bara matar på och jag hinner knappt med.
Det började med att jag tänkte idag Hur orkar vi?? Och sen bara rusar det iväg. Jag kan komma på mig själv med att jag sitter och pratar med någon eller tittar på tv men har ingen aning om vad det är jag har hört. Mina tankar har varit hos flickorna, ekonomin, Didricq eller nåt som ska fixas

Jag känner mig stark. På ett bra sätt. mitt sätt att se på mig själv o det där med att vara stark har ju ändrats (finns att läsa i tidigare inlägg)
Men jag är psykiskt o fysiskt trött. Jag har en trötthet som jag aldrig tidigare har haft.
Jag vet att jag kommer att orka med allt det här som vi går igenom. Men det finns inget utrymme för annat.
Jag vill iväg o träffa folk jag vill iväg och hitta på saker Men jag orkar ju inte.

Jag vill ge mina vänner tid. Köra hem till dom o vara som innan. Men jag orkar inte. Och jag är ju inte som innan.

På tal om vänner. så har jag oxå skrivit tidigare att jag inte skulle välja bort mina vänner. Men att jag hade full förståelse för om jag blev bortvald.
Och så blev det. Jag har blivit bortvald. MEN jag förstår det. För vem vill vara här? Vem vill ha en vän som aldrig kommer och hälsar på ?
Vem vill ha en vän som inte stöttar o lyssnar på problemen? Vem vill ha en vän som inte alls är som innan utan OM jag mot förmodan ringer upp så pratar jag kanske om mitt problem.
Nej jag har full förståelse för att ni försvinner
Men det jag inte förstår är att man fortfarande kallar mig för vän, eller varför har man kvar mig på tex FB??

Och detta gäller ju även släkten. Jag accepterar om ni väljer bort mig. Jag förstår om ni inte vill ha en syster,dotter,moster,faster,kusin,systerdotter,brorsdotter eller vad jag nu kan vara till båda sidorna i släkten, som aldrig kommer på kalas mer. Som inte vill varken fira jul eller midsommar som inte bjuder in till barnens kalas eller som inte svarar i telefonen eller på sms o inte ringer jag tillbaka heller eller skriver egna sms.

Som sagt vänner och släkt jag förstår. Och det är helt ok. Det är eller blir mina problem senare kanske. Kanske inte. Men just nu är det faktiskt min familj och det är för min familj som jag måste finnas.

Ni som valt att stanna kvar i vårt liv både släkt och vänner uppskattar jag.
Jag är så tacksam för att ni är kvar. Och jag har stor kärlek till er <3

Nu har jag flummat färdigt för ikväll.
Sängen och min mans famn kallar. Vill ju orka med morgondagen och resan till Malmö

Kram på er
Och som vanligt
Var rädda om er och varandra

Bergodalbana

Vackra små flickor i en karusell.
Ett leende på läpparna men med sorg i ögonen.
Ingen INGEN mer än dom visste vad som hände. Ingen mer än dom o deras far.
2 små liv fulla av trassel och hemligheter. Av hot och av löfte. En känsla av att hela tiden behöva skydda sin far.
Inga minnen, hela minnen, halva minnen är det som kommit ikapp nu.
Trasiga hjärtan och trasiga själar.

Hjääääälp ropade vi. Jag undrade: vad gör jag för fel? Varför mår dom så här? Är det fel på dom? hjääääääääääälp

Bup.. ja dom kan hjälpa.
Samtal samtal samtal.

MINA BARN SKA INTE GÅ PÅ BUP! pappans ord. Det är inget fel på dom. handlar om uppväxten och gener.

Ser ni inte att han knarkar? FÖR HELVETE soc Ser ni inte att han knarkar?
Soc: Knarkar??? han pratar ju bra han är snyggt klädd och han har koll på läget. Inga problem mamman. Låt honom ha sina barn. Så länge dom inte far illa så är det ok att dom är där.

hjääääääääääääääääääääälp

Självskadebeteende avstängda livrädda döden mediciner behandlingshem utredningshem L VU vakna trötta ledsna psyk vuxna ................................................................................. Polisförhör polisförhör sorg ilska hat bevislöst

Tankar känslor trötthet håglöshet övergivenhet

Vi vill hitta ett slut. Jag vill att mina barn ska läka. Jag vill att detta hemska ska vara ogjort.
Jag vet att det inte går
Men vi får aldig ge upp!!
Flickor NI får aldrig ge upp!

Jag lovar er att er pappa ska få känna av vad han gjort
Jag vill lova er så mycket. Och jag skulle aldrig svika er. Jag ska aldrig svika er.

Jag älskar er! jag lider med er! Och jag kämpar med er

Mitt hjärta gråter och blöder
Min hjärna kokar
Min kropp är trött
Mitt liv står still.
MEN
Jag torkar tårarna O sätter på mig plåster
Jag låter min hjärna explodera o lätta på trycket så jag kan börja puttra igen
Jag vilar min kropp
Jag låter mitt liv stå still

Men oavsett vad mitt liv hjärna kropp eller hjärta gör
så gör min själ allt för att ni ska få känna er trygga!!!

Massor massor av kärlek till mina barn.
Till er vänner som är kvar
O till min älskling

ÄNTLIGEN

Imorgon ska jag & min man ut o njuta av varandras sällskap alldeles ensamma.
Vi ska få fly från vår verklighet o vardag, det ska bli så underbart <3
Vi ska låna Leffes husbil ( tack för att du lånar ut den. uppskattar verkligen ditt erbjudande)
Tror att vi har bestämt oss för en sjö lite längre ner i skåne. bara mys, promenader mer mys o mys :)
Men det är faktiskt lite läskigt för vi tänker lämna telefonerna hemma o jag har ju väldigt svårt för att vara för långt ifrån telefonen:( MÅste ju vakta:(
Sara kommer att ta hand om dom omifallatt det händer något.

Lite om mina känslor o tankar:

Jag måste försöka ta mig ut mer bland vänner o hitta på saker. Älskar vår gård o tryggheten här.
Älskar våra djur o kärleken mellan oss
MEN tryggheten måste hittas utanför oxå.

Jag har svårt att hålla mig flytande. Mår kanon o tycker mig hittat min stabilitet. MEN PANG så händer det något eller någon säger något som får mig att falla in i en känsla. Inte att jag i mår dåligt. Men jag känner mig så trött o gammal då. Så ledsen o vilsen.

Dansen. Jag vill så gärna ha dansen på Söndagarna. att dansa så som jag själv vill o orkar är ju perfekt att ´ta hand om papper o pengar o finnas som en högerhand åt Lotta
Att vara behövd o känna mig duktig. Det är vad jag alltid gjort på söndagar.
jag vet att det låter tramsigt men Jag känner mig överflödig nu. Kanske dax att släppa taget o lämna över till nästa. Jag vet inte men det känns skumt.

Hästarna: Dom ger mig så mycket glädje, även när dom har dåliga dagar., Ja jag blir arg ibland för att det inte riktigt blir som jag vill alla dagar:) men en vacker dag har vi hittat en medellinje.
Jag vill att andra människor ska få njuta av djuren o naturen så som jag/vi gör o hoppas att någon en dag nappar på vår idee.
Beppo har fått en häst. Eller köpt :) Nej underbara Simon o Sara har köpt en häst till Beppo som han ska betala tillbaka den dagen han säljer hojen. Tänk att det fanns/finns så underbara människor <3

Vänner: känner att jag skulle vilja spendera mer tid med mina vänner. Men kraften orken o tiden finns inte . skulle behöva lite hjälp med det. Det handlar inte om att jag inte vill. Bara svårt att få tummen ur röven

Pengar: Finns inte på kartan. Ibland känns det som om vi inte är långt ifrån att hamna på gatan. Skulder o efterhängande räkningar verkar aldrig ta slut:(
saker går isönder. Ingen bil.

Familjen: Beppo är oxå sjukskriven nu. En månad att börja med. Detta nådde även honom:(
Tjejerna har sitt o kämpar i det.
Didricq o Hoffa lever sitt lilla liv:)
Jag försöker hitta en plätt där jag kan sätta ner båda fötterna o ha balans.
Har en känsla av otillräcklighet o en känsla av att vara bortglömd inom mig som är svår att arbeta bort
Jag känner mig inte bra längre. Varken som mamma fru eller vän. Jag vet att jag är det . MEN jag känner inte det i mitt hjärta.
Tänker hela tiden att det är som jag är trött. Men oavsett hur pigg jag är så sticker det till i mig ibland:(

Jag sitter fortfarande i tanken på att vårt liv står stilla o allt o alla runt om oss rör sig. Det händer ju faktiskt saker i deras liv. O folk har ju undrat var vi hållt hus ( många frågor på dansen i Söndags) En jobbig känsla att känna att vi lever här o nu med smärta i våra själar, vi avskärmar oss o trivs med det. HJÄLP det är ju verkligen inte vi!!!!!!!

Jag vill bara att vi ska må bäst. att Beppo ska må bra o bli stark o få syssla med det han vill
Att flickorna ska komma ur detta på det sättet dom vill o behöver. Jag vill att dom ska veta att jag hela tiden finns här. o att jag älskar dom obegränsat o stöttar dom hela vägen bara dom låter mig göra det.
Att Didricq o Hoffa ska få känna trygghet o harmoni. Att dom ska växa upp o vara självständiga, kloka o empatiska
Jag vill komma igång med det jag ska o jag vill att ekonomin ska ordna upp sig. den behöver inte bli bra. behöver bara känna att vi klarar oss
Jag ber inte ens om en bil:) bara allt annat blir bra

Jag hoppas att allt detta är över snart så att vi kan leva vidare o börja läka.
O jag hoppas svinet snart får lida av sina handlingar

Mathilda & Emilia har startat en grupp för dom som är eller har varit sexuella övergrepp
http://www.facebook.com/?ref=home#!/group.php?gid=137978259579256&v=info&ref=ts
Gå gärna med i den o få stöttning o stötta varandra.

Jag funderar på att starta en grupp o ha möte för anhöriga till barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Kanske skulle kunna vara en idee


KRAM
sköt om er o va rädda om varandra.
Njut av nuet<3 älskar mina barn min familj o mina vänner
Skulle kunna gå genom eld o vatten för er o det vet ni

Vill skapa en diskussion!!!!

Anonym sa...
Jag förstår att du är bitter på dina barns pappa. Med all rätt. Men å andra sidan, vart var DU någonstans? Hur kan en mamma INTE se när ens barn blir sexuellt utnyttjade av sin egen pappa?

Jag förstår också att du är bitter på polisen som lägger ner fallet. Men i Sverige fungerar det som sådant att det måste kunna ställas utom allt rimligt tvivel för att en människa ska bli fälld. Om DU uppmärksammat övergreppen på den tiden då de fortfarande varit aktuella, hade han kanske varit fälld för längesedan.

Detta var en kommentar jag fick här i bloggen.
En fråga:
Tror du att det händer på golvet framför tv när jag sitter i soffan????
Jag har inte levt ihop med denna mannen sen Emilia var 3 månader.
Jag skrev i min blogg under din kommentar (Svacka) att din kommentar inte nådde mig. MEN det gjorde den. Jag känner ilska o tycker att du är jävligt feg som inte vågar stå för vad du skriver. Skulle oxå vara jävligt intressant o veta om du är man eller kvinna. min vän eller inte.. har barn eller inte!!!!

Skulle vara trevligt om n¨ågon förälder här ute i världen eller en utsatt kunde skriva lite OM HUR MAN MÄRKER att ens barn är sexuellt utsatta
eller hur man INTE anklagar sig själv i sånna här situationer.

KOM IGEN FEGIS!!!!!

Varför?!?!?!?!

Denna helgen har varit både avslappnad o intensiv.
Har haft besök på gården av Mathilda, Anton o pappa Eije. Helt underbart sällskap.
O jag hoppas verkligen att dom kommer snart igen o har med sig mamma Marie.

Varit många djupa o långa samtal. Ridturer i naturen. Gråt o skratt.
Allt det där som man behöver för att orka med.

Just nu ligger jag i en hängmatta på altanen som vi fick av familjen Fogelberg
Jag är helt avslappnad efter en jobbig ridtur o efter att barfotaverkat Katitzi. (Beppos häst)
Så det jag gör nu är att jag vilar. Men när jag vilar så börjar jag tänka. O när jag börjar tänka blir det så mycket.

Jag är så ledsen. Känner mig så tung. Har så stor smärta över att mina flickor inte mår bra.
Hur ska jag göra för att dom ska komma ut på andra sidan. Jag vet att det tar sin tid. O att det alltid kommer att finnas ärr från deras uppväxt.
Men jag vill att dom ska komma ut hela o starka från detta. Med känsla ödmjukhet o styrka.
Är så rädd att dom ska falla o skada sig själva. Är så rädd för att dom inte ska överleva. Att dom ska bli så fulla av dåliga känslor att svinet vinner över dom o krossar dom för alltid. eller att han lyckas döda dom helt.

Jag är så ledsen o arg på svinet som gjort detta mot sina flickor o att dessutom lyckades slingra sig ur förhöret med sin manipulation o ordkunskap. Jävla SVIN

Jag önskar dig bara plåga o olycka i resten av ditt liv. O vi ska sträva med hela vårt hjärta för att det ska bli så!!
Fy fan vad jag vill att du ska LIDA.

Jag vet gott folk att det bara tar på energin att hata. Men jag kan inte göra annat än det pga vad han gjort med mina flickor. O det jag vill göra får jag ju inte sätta ord på:(

Så det var lite flum för idag. o jag känner mig inte färdigskriven. MEN batteriet hpller på o ta slut i datorn o jag ORKAR inte resa mig från denna underbara hängmatta
KRAM på er

O tack för all stöttning o goda råd

Svacka

Japp så är det faktiskt
Jag hamnade i en liten svacka just nu. Men kryper upp igen. Känner mig bara så jävla trött o tung.
Sitter just nu i Malmö hos familjen Marie o Eije.
Åkte ner här igår efter att polisen ringt.
-Hejsan, detta är polisen i Kristianstad. Vill bara tala om att fallet är nerlagt. Står ord mot ord. Det är inte så att vi inte tror på flickorna för det gör vi. MEN som det är nu så håller det inte i en rättegång.

Hmmmm OK Det är alltså ok alla pedofiler, att knulla sina barn när dom är små. Hindra dom från att berätta o sen när dom börjar minnas när dom är stora så är det ändå försent o finns inga bevis. Så knulla på kära pedofiler
Sen är det ju det där med droger o alkohol,det är tydligen ok att ge sina barn även det. För om det går några år innan barnen berättar om missären så finns det ju inga bevis på det heller.

Nej detta köper vi inte o sätter in tunga artelleriet (eller hur det stavas) För detta kan vi väl ändå inte acceptera. Det är väl inte så här det ska vara!!!!!!!!

Nya tag o nya mål... KRAM PÅ MINA ÄLSKADE FLICKOR O FAMILJEN FOGELBERG <3<3<3<3<3<3

VIKTIGT FLUMM

Jag känner att nu är det dax att skriva oxå. Kanske kan vänner o släkt förstå då! inte vet jag. Men jag hoppas
Jag har kommit fram till så många beslut dom här 2 sista veckorna

Jag har kommit fram till beslutet att jag ska leva efter mitt hjärta. Ja naturligtvis får hjärnan vara med.:) Men jag har kommit på att när hjärnan får gå in först så blir det oftast hastigt o lustigt. O det får mig oftast att tänka att jag gör fel. Det får oxå mig att må dåligt!

Jag har oxå kommit fram till att jag inte tänker låta yttre faktorer störa mig o min nyfunna livskvallite (eller hur det stavas)
Ja vissa saker som händer sårar o gör ont. Men det känns som om jag kan hantera det o gå vidare.

Jag tänker inte heller utsätta mina känslor o mitt mående för saker som jag vet gör att jag mår dålig. då låter jag hellre bli. Som tex att umgås med vissa människor eller djur.(I detta inkluderar INTE mina barns mående Men det jag kan göra för dom är att visa att man FAKTISKT kan må bra trots olycka)

Men jag tänker inte behöva komma på lögner för att "slippa" något

Har oxå troligtvis beslutat att jag nog vill sluta dansa. eller iallafall ta en paus.
detta har jag inte beslutat ännu o det är med sog i hjärtat som jag isåfall tar en paus:( Men jag funderar på om mina knä verkligen kommer att orka med. ) ett beslut angående dansen har jag iallafall tagit o det är att jag INTE tänker ha kurs i Osby!

Jag älskar fortfarande mina vänner. o har tagit ett beslut även när det gäller er!
Jag tänker inte välja bort några vänner. Men om ni väljer bort mig av olika anledningar så är det ok. För på något vis så känns det som om det finns en mening i detta

O så vill jag bara ha sagt att DET händer MYCKET i mitt liv just nu. o det är ett jävla tempo. Men inte som ni tror. Jag är HELT lugn i situationen o känner verkligen att jag har balans i tillvaron. Jag är trygg o mycket mycket starkare än jag var innan!!!!!
Jag finns där fortfarande för mina barn min man o mina vänner O jag älskar er innerligt. Hoppas att ni kan ha förståelse för mina förändringar. Jag kommer inte på något vis att bli eller vara egoist. Men nu är min tid här!!!
O jag tänker Försöka må bra så länge jag kan

Jag har hittat en ny grund o stå på. Ja den är annorlunda o alla kanske inte tror på den. Men den är min grund.

Vi hamnar snart på samma nivå igen <3
Ge inte upp
jag finns där hela tiden!
Men du måste göra lite val!

Börja känna o tänk mindre <3

O åter igen vill jag tacka alla som sett till att negativa saker hänt i mitt liv. Eller som gjort det svårt för mig/oss
Det har långsamt gjort mig till vad jag är idag. O idag älskar jag mig

KRAM På er o sköt om er

Kommentera gärna. fråga gärna jag svarar gärna

Mitt nya liv

Ja det är så jag lite känner. Att detta är mitt nya liv. Mitt nya liv ska jag ägna åt familjen hästarna hundarna vännerna o dansen.
Tänker endast ägna mig åt det som får mig att må bra.
Javisst yttre faktorer kan påverka. men det ska inte nå mig. ALLT HÄNDER AV EN MENING
O det är jag övertygad om.
Så min plan är: OM det händer något som påverkar mig så ska jag rycka på axlarna o gå vidare.
Jag vet att jag är stark o jag känner det i mitt hjärta. Jag vet oxå att mina barn o särskilt flickorna är starka i sina själar nu även om livet är tufft. Men jag vill lära dom att rida ut stormen o hitta sig själva.

Om det är saker som händer på vägen som krossar. ja då sörjer jag en stund. Men sen är det dax igen för att gå vidare.
Just nu hittar jag min styrka på ett annat plan än jag gjort innan o det känner jag mig trygg i.
Jag vet att jag får det jag ber om. även om det blir intensivt. Men om man tänker efter så när det blir så, så blir även problemen lösta snabbare av mig *fniss*

Jag vet att ni inte fattar ett skit av vad jag skriver just nu. Men det är helt ok. Detta handlar egentligen bara om att jag vill få det nerskrivet för min egen skull

Jag är tacksam till alla som ställt till med ett helvete i mitt liv. från början till nu.
För det är ni som fått mig till att komma till den punkten jag är på idag:)
O det är verkligen sant.jag är er evigt tacksamma.
Tro det eller ej. Men så är det

Jag har lite till att göra innan jag är färdig. o då menar jag färdig för att bli riktigt riktigt stark i hjärta o själ. o det är att sortera lite till bland mina vänner. Den sorteringen kommer att göra ont.Men jag vet att det kommer att bli lättare i mitt bröst. Det är inget jag kommer att göra idag.kanske inte imorgon heller.
MEN snart!!! När jag är redo

Hästarna hoppas jag mycket på. Det är mitt liv o jag hoppas att jag får arbeta heltid med dom en dag.
O att jag även får jobba med människor på det sättet jag vill. o på det sättet jag kan.
Men dom kommer att komma till mig. För att dom tror.

Jag vill inte jobba kroppsligt med människor längre.
Det tar för mycket på min energi. o den behöver jag själv!

Jag avslutar detta flummiga med att säga.
Jag älskar mina barn, min man, mina vänner o mina djur o några djur till:)

KRAM o ha en underbar dag. för det ska jag

SÖNDAG

Har inte blivit så mycket skrivande på sistonde.
Haft fullt upp med mig själv, barn, vänner och djur.

Varit en väldigt splittrad vecka. En vecka som sugit musten av mig fullständigt.
Det har varit en intensiv vecka med både glädje,sorg,smärta,kärlek,hat,oro,stress,stress o stress o en massa press.

Alla barnen har varit hemma o flickornas pojkvänner har oxå varit här Måndag-Torsdag. Jätte trevligt
MEN oxå jätte många energier. polissamtal, läkarsamtal,myndighetssamtal,ekonomiska kriser,
Men oxå jätte mycket kel,kärlek,friskluft,vänner,natur,hästar,samtal,film,städ,

Men det tråkiga i allt är att jag inte hinner med. Mina tankar har tagit så mycket plats hela veckan och ångesten bara växer o växer. borta ibland men duppelt så kraftigt när det kommer tillbaka.

Jag tänker så fruktansvärt mycket o det äter upp mig.
Jag funderar o försöker hitta lösningar till allt. MEN jag kan inte. o jag känner mig så maktlös.
JÄVLA MYNDIGHETER. JÄVLA VUXNA. O jÄVLA dig som kallar dig för MINA barns pappa.
JÄVLA dig som skadat MINA barn på detta viset med sexuella övergrepp o droger.

Jag är så trött. jag vill bara sova, jag vill bara försvinna o vakna igen när allt är över!
NEJ jag vet att man inte kan det. Jag vet att det inte är vuxet att göra så. O jag kommer inte att göra det. MEN jag är så trött.

I allt detta tunga så är jag så glad att jag har mina flickor, min man. min Didricq, Mina vänner o allas bra ord. Mina djur, hästarna o hundarna.
Detta får mig att glömma för stunden.. Men tyvärr så kommer allt alltid tillbaka:(

Jag har antidepp som funkat ok hittills men frågan är om jag inte ska öka dosen. Är såååå jobbigt att känna. Är så jobbigt med Ångest. Har alla verktyg för att hantera den. Men lyckas inte alltid. Jag känner mig låst i mig själv:(
O denna periodens ångest sitter som fastskruvad i bröstet på mig. Fast jag gör allt för att den ska försvinna.

Chappen den 1 Juli-4 Juli Men jag känner redan att jag är rädd att jag inte ska klara av att vara där. VILL så gärna. O jag ska försöka. Men känner hela tiden att det är ett svek mot mig själv när jag inte hanterar att vara iväg. När jag känner hur jag går isönder o vill hem till min trygga vrå. HATAR DET!

Imorgon är en ny vecka. Stressen fortsätter o ångesten växer. Ja jag vet att jag är drama queen nu. Men jag är så trött. ser inget slut. o ingen ny början.

Kämpa på mina flickor. jag är stolt över er o jag älskar er.

Var rädda om varandra där ut o glöm inte att vara rädda om er själva

KRAM o godnatt

BRA DAG

Idag har det varit en bra dag.
Så härligt när man kan känna att det faktiskt finns några sådanna dagar.
Även om jag fortfarande letar efter ensamheten O även om jag tycker livet pressar mig just nu o även om jag inte hittar mig själv så har det varit en bra dag.

Flickorna har tattuerat sig på underarmen idag. En syskongrej (likadant på båda) så fint (Dennis i Broby. KANONDUKTIG)

Träffat Faster.O det var riktigt trevligt.

Tittat på Sara när hon tränade Maries hästar. underbara människor o underbara djur.
Hem o njöt av en latte o macka.

Sen var det Audnas tur. Sara fick rida henne en sväng ( o jag fick en promenad) gick kanonbra.

JAHA sen var det familjens tur. Matlagning. Det blev fiskgryta med potatis ( resept från syster yster) kanon gott. Medans den stod o puttrade så fick Didricq sin första ridtur på Phim. Gick oxå bra:)

Sen packade vi bilen full. Jag Beppo Mathilda Emilia Didricq Anton Emil och båda hundarna.
Upp till Humlesjön för ett kvällsdopp.

Sen bar det hem igen och dax för RABARBERPAJ. så mumsigt.

Massage från min man och när det var klart masserade jag både Beppo och Mathilda.
Alltså en kanondag

Jag är trött. Jag har ont. och jag känner mig stressad.
Det är mamma hit och mamma dit Energierna är höga här. MEN hjärtliga.
MEN dom stora barnen är väldigt förstående och hjälpsamma.

KRAM O VAR RÄDDA OM ER SJÄLVA O VARANDRA

ENSAMHETEN

Var är den?
Jag hittar inte den.
Var är tystnaden?
Jag hittar inte den.
Var är lugnet?
Jag hittar inte den.
Jag vill ha ensamheten för att kunna landa.
Tystnaden för att kunna tänka.
Lugnet för att kunna hitta mig själv.

JAG MÅSTE BORT

JO jag älskar min familj. Och för tillfället är alla mina barn och flickornas jättefina pojkvänner här. Jag älskar det.
Men jag är INTE stabil. Jag måste hitta hem.

Vet inte om någon kan förstå denna känslan. Men det är så jag känner. Känns som om jag snart exploderar om jag inte hittar ensamheten

KRAM o var rädda om varandra och er själva

NATTSUDD

Ja på något vis så är det då man känner att man måste skriva.
Ändrar den meningen. Det är oftast då jag känner att jag behöver skriva.

Fick reda på idag av min ena dotter att hennes kompis sen hon var liten, hade varit inne på förhör i vecka. FAN VAD MAN BLIR UNDERRÄTTAD

När ska pappan till mina barn få komma in på förhör?
Hur länge ska han klara sig i sitt vanliga liv?

Det sjuka är att han säger att han går på terapi sen 3 månader tillbaka för att kunna minnas det hemska han påståtts skulla gjort. VA hahahaha var hittar man den terapin:O)
ELLER så är det samma sjuka hjärna som sa till sociala myndigheterna en gång för längesen nu
ATT han faktiskt hade fått tabletter som gjorde att han kunde dricka fast han var alkoholist
hahahahahah

Idag har det varit en slöar dag. Haft ångest till o från. Men det är bara att bita ihop o kämpa lite till

Jobbar med lillkillen hemma inatt. Sen imorgon är det dans för hela slanten. Jag vill verkligen dit, men vet inte om jag klarar det. Men men får försöka resonera som att en liten stund är bättre än ingen stund. Man kan ju alltid hoppas att den stunden blir en lång stund:)

Imorgon kommer Bella hem. Hon har varit på semester hemma hos Sara. Hon mår kasst o blir knasig när vi mår dåligt här hemma. Hon försöker ta på sig en skydda min familj roll.. gulligt men jobbigt både för henne o för oss.

Hoppas vi kan ha det bra ett tag nu med henne. Att hon tyckte det var skönt med en paus.

Själv funderar jag oxå på att åka iväg en sväng. Inte för att jag vill åka hemifrån. Men jag behöver verkligen en stund för mig själv. Behöver verkligen få andas lite.
Men VAR ska jag åka för att få vara HELT ensam??
ÄR det nån som har en stuga vid en liten sjö som jag kan få låna? SNÄLLA

KRAM o godnatt

FÖRLÅT MIN VÄN

Idag är inte en dag som alla andra
Eller oxå är den det fast på ett annat vis

MEN idag har jag gjort något som är väldigt fel. Jag har sårat en vän!
jag skämtade men hann inte säga att jag skojade i telefonen då linjen bröts. Jag sårade min vän ordentligt. Allt blev så väldigt fel.

Min vän var arg och ledsen på mig. Jag har full förståelse för det. Men jag menade verkligen inte vad jag sa och där fanns absolut ingen tanke bakom det.
Men det spelar ingen roll.
Sårat är sårat.

Detta var nog nära en ny olycka för min del. Och det värker i hela hjärtetrakten att jag inte tänkte mig för.

DET VAR VERKLIGEN INTE MENINGEN MIN VÄN

Jag var ledsen och hade väldigt dåligt sammvete för vad jag hade sagt.

JAG GRÄT FAKTISKT. Det var som att trycka på en startknapp. jag bara grät och grät och grät. Tårarna verkade inte kunna ta slut.

Vet faktiskt inte riktigt vad det var. Ja jag var ledsen över att jag sårat min vän. Men klumpen bara växte och växte. Ångesten blev bara större och större.

NEJ det känndes inte bättre av att gråta. Folk säger ju det. Man mår bättre av att gråta. Att släppa ut all smärta. Men min smärta den bara växer och växer.

KRAM och god natt alla. Men en särskilld kram till min vän som jag sårat idag <3

SYND OM

Jag vill börja med att tacka alla som kommenterar mina bloggar. Det ger mig så mycket
Sen vill jag oxå säga tack till er som skickar mail eller kommentar till mig för att ni har gått igenom något liknande. skönt med förståelse. Och skönt att få veta att jag inte är knäpp.

Men idag fick jag ett mail!! Som var heeeelt fel. Tyvärr så blev jag så satans arg att jag raderade det. Det var synd. för jag hade gärna publiserat det här.
Det har följt mig hela dagen o nu kände jag att jag på nåt vis måste skriva om det.För så vill jag absolut INTE att folk ska tänka.

Hon skrev typ så här. Varför exponerar du dig på detta viset? Är du så ynklig så du måste skriva ut din sorg för att folk ska tycka synd om dig. Är det så vilktigt för dig att alla ska få veta?
Jag har full förståelse för att du o dina barn INTE mår bra. Men vad finns det för mening att skriva om det.
Livet är en bergodalbana. Bara att gilla läget. saker händer som man mår bättre eller sämre av. Men det är illa när man måste exponera sig.
Måste du stå i centrum? Kan inte dina barn få må dåligt "privat" i detta utan att du exponerar ut allt.
mvh "va fan hon nu hette" *fniss*

Med detta vill jag ha sagt ATT Det är INTE synd om mig Jag är inte ( o det hoppas jag att ni vet eller har förstått) en människa som vill att andra människor ska tycka synd om mig

Jag vill bara skrika ut detta för att det känns rätt. Jag vill att alla ska veta. Jag vill att folk ska förstå varför jag inte riktigt är som jag brukar.
Jag vill att folk ska veta varför jag inte alltid är närvarande.
Men allra allra mest gör jag det för att LÄKA.. för jag tycker verkligen att det är skönt att skriva. o jag tycker det är skönt att få respons. o jag tar inte det som att ni tycker synd om mig, även om det är det ni kanske gör. Vad vet jag

Jag tar det bara som förståelse o empati. O när det sen skriver nån till mig som går igenom eller har gått igen samma sak. så är det fantastiskt att kunna få stöttning o hjälp där oxå. För jag får hjälp av er allihopa fast ni kanske inte vet om det <3

JAG VILL INTE ATT FOLK SKA TYCKA SYND OM MIG.. att visa empati eller tycka synd om .. är en jävla skillnad för mig.
Jag pratar gärna om det som händer till folk. O jag gör det enbart för att det hjälper mig. Det är min sort av terapi för att klara mig igenom detta. Må hända att det är fel. Jag vet inte. MEN kan nåt vara fel som känns rätt?

KRAM PÅ ER ALLA SOM FINNS DÄR UTE O TVEKA INTE PÅ ATT GE MIG KOMMENTARER.. POSITIVA SOM NEGATIVA!! dom är ändå till hjälp:)

NATT

Ja så är det. Jag är på jobbet. Alla sover o jag tänker.
Hm Att tänka är ju inget annorlunda när det gäller mig.. tycker jag gör det jämt o ständigt.
MEN natten. Den är värst. Då har jag tid att tänka:(

Tänk om allt bara hade varit enkelt. Tänk om alla fel hade varit rätt igen. Tänk om jag kunde göra allt bra igen. Tänk om jag kunde få mina barn att må bra igen. tänk om. tänk om.
TÄNK om FANSKAPET som på både det ena o andra sättet skadat MINA barn. MINA underbara tjejer.
Bara kunde säga . Ja jag är sjuk. Jag har utnyttjat er sexuellt o jag har utsatt er för fara när det gäller droger. O ni har haft fri tillgång till alkohol. O jag har gett Mathilda droger.

MEN så enkelt blir det väl aldrig. SÅ lätt ska dom inte få det. FY fan vad jag vill.... FY fan..

Jag är så arg. jag är så ledsen. jag mår så illa. jag är så hjälplös. O om jag mår så här skit. då vill jag inte ens tnka hur mina flickor mår som faktiskt blivit utsatta.

Vet du ditt svin hur dåligt flickorna mår?!?! Vet du hur mycket skada du gjort på dom?!?!

Jag förstår idag varför du hade sån "skräck" för incest när barnen växte upp. Jag förstår nu varför du hela tiden skulle prata om hur illa du tyckte det var när vuxna gav sig på barnen . (ja det kan man ju prata om. men du pratade VÄLDIGT mycket om det )
Jag förstår nu varför!!!

O JAG o dom andra underbara människorna i vår närhet. HUR dåligt flickorna mår. VI vet hur stor skada du gjort på dom

STÅ ditt kast. kasta in handuken. erkänn dina fel. Stå för dina konsekvenser. Har du pratat med AA om detta.. ( får du vara kvar) Har du pratat på NA om detta.. (får du vara kvar?)

JAG känner att jag vill prata md hela världen om detta. jag vill få ALLA att hata dig. FÖR JAG HATAR DIG o det du gjort mot mina flickor.

FY FAN FY FAN FY FAN... Du ska vara glad. Du ska vara jätte glad.. ATT jag tänker på Flickorna o att jag kämpar för deras upprättelse. DU ska vara glad för det. RIKTIGT JÄVLA GLAD
Hur känns det när flickorna inte ens vill bära ditt efternamn längre?!?!

Flickorna heter numera NIEMELA . SOM MIG O BEPPO. sug på den du. o känn efter

FY FAN VILKET SVIN DU ÄR.

MATHILDA o EMILIA NIEMELA. Jag älskar er. Ni är så enormt duktiga som tar er igenom detta . som kämpar. trampar o trör. NI ÄR BÄST

TACK alla nära o kära.

KRAM på er

Gud som haver barnen kär......

http://www.youtube.com/watch?v=Z0R3AgEmDhA

Vill bara att ni ska lyssna på denna låten.. återkommer med mer senare ikväll/natt

RODEO

Ge mig sinnesro,att acceptera det jag inte kan förändra. Förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.

Bra ord. Men svåra att följa. Sinnesro. Har jag det en liten stund varje dag så ska jag vara lycklig. Kan man bara ge upp o acceptera det man inte kan förändra? Kan man dra allt över en kam? ska man inte kämpa? Jag menar, man ska väl inte bara kämpa för det man kan förändra.
Rätta mig om jag har fel. Nej. skriv vad ni tycker. O hur ni tolkar detta. För visst är det bra ord. Men som vanligt ska jag ju tänka för mycket.

Jaja
Igår var vi hos Bettan o Frida. En jätte mysig kväll med dans sång mys vid elden god mat o dricka
Hade världens ångest innan vi kom iväg. var nära att jag stannade hemma. Men envis som jag är så bestämde jag mig för att åka ändå.
"sömn" hm i ett kallt tält. som blev alldeles för varmt när solen kom upp.. HATAR tält:)
Idag har jag varit trött, haft värk (får mer värk när jag mår dåligt) MEN ändå kan jag inte, bara måste ju göra lite ändå.
Hela dagen gick och jag vilade i solen.
Sen bestämde jag mig för att jag hade vilat färdigt. hm.. dumt beslut:)
Tog ut Frustrerande Frust i korallen.. FY FAN FÖR FJORDINGAR:) När dom beter sig som Fjordingar:)
VILKEN PÄRS (alltså ingen bra träning med honom ikväll)
Tror ni att jag var färdig efter det då???
NOPP.. vilar en liten stund. Sen tar jag fröker Oskyldig (Audna) sadlar o grejar.
O så ska jag hoppa upp. RODEO!!!! jaja.. jag sitter kvar, får hästen att ta ett par steg o sen RODEO på RODEO på RODEO.. hmm tillslut hade vi kommit ca 100 meter o då kunde fröken nippertippa ta ett par steg framåt i taget om hon blev kliad. när jag slutade med det så.. RODEO.. grrr.. jaja jag vann det slaget o vi kunde ha en trevlig ridtur med trevliga gångarter. Vips så när vi nästan var hemma så.. ROOOOODEEEEOOOO SUCK.. bockning på bockning .. o så mitt i allt en stegring:) Men skam den som ger sig, så jag van även detta slaget o vi hade en trevlig ridtur hem. När vi sen kom till hagen o hon fattade att hon inte skulle få gå in direkt sååååå var det RODEO... o RODEO.. hahahaha men även det slaget vann jag ..
JÄVLA HÄST:):ar
Men men .. det är bara att på det imorgon igen:)

Nu kallar sängen.
o min mans famn
GODNATT nära o kära. ta hand om er o varandra.. LEV I NUET!! (kämpar fortfarande med det)

Älskar er mina barn.. Flickor! Ni är bäst!!

Foto taget av Emilia.

Lördag....

Börjar med igår..
Tränade Frust i korallen.. hängde tvätt ..låg i solen resten av dagen.. Låg hela tiden o tänkte på Saras choklad.. (fick ett uppskattningschoklad av henne)
tänkte att om jag vill så skulle jag kunna uppskatta allt jag gör .. för jag är ju super duktig.. hmm 1 bit för tvätten.. 1 bit för att jag tränade med Frust.. 1 bit för att.. o för att .. o för att ..
MEN jag bestämde mig för att det ska vara att jag får ta 1 bit när jag VERKLIGEN uppskattar mig själv. Tex igår tog jag för att jag uppskattade mig själv för att jag bara kunde vara här o nu.. attjag kunde ligga där i solen utan att vara stressad eller fundera FÖR mycket:)
Efter middan så skulle jag rida på Audna.. Beppo gick med.. men det slutade med att jag red en liten bit sen fick Beppo åka häst:) jätte mysigt

Idag...
Jag älskar när man vaknar lugnt o skönt.. när man kan ligga kvar o bara njuta av fågelsången solen o att har älsklingen bredvid sig.. att bara ligga o vara.. o sen upp utan stress o mysa med frukost.. NÄR FAN SKA JAG FÅ HA DET SÅ??
Mannen får ett sms.. o flyger upp.. hans son skulle komma om en timme.. OK.. han rusar ner på med kläderna o måste köra till tippen med skit som vi lastade igår.. GUD vad mysigt.. såå lugnt o skönt:)

Idag tänkte jag träna hästarna o ta en ridtur ENSAM på Audna idag. så skönt . hoppas det går att slappna av på henne idag så man kan njuta o rensa hjärnan..

Någongång i eftermidda/kväll bär det iväg till Bettan & Frida.. har inte träffat Bettan på .. hmm jag vet inte när det var sist..Fest .. dricka.. grilla.. Sen stanna kvar o sova i tält.. Didricq o Hoffa ska med ..

Ha en bra dag alla nära o kära.. VAR I NUET.. ( jag kämpar med det)

kvällstankar

Nu är det kväll
O denna dagen har faktiskt varit kanon. Frisk luft hela dagen. Mycket motion. O närhet till goda vänner

Dagen började med att Sara kom hit o sen körde vi till Marie för att Sara skulle träna hennes hästar.
Sen var det tillbaka hem hit. En lång ridtur med min Islänning som nog hade bytt ras till Arab idag. Inte ett dugg skoj med henne. Lite glass o kaffe o sen vidare till Frustrerande Frust (fjordingen) Som helt enkelt inte var frustrerande längre utan skötte sig kanon i Korallen (eller hur det stavas)
Tack Sara för ännu en underbar heldag:)

När Sara kört så var det lite Didricqtid. Så då tränade vi lite med Phim oxå (Didricqs häst)O så barfotaverkade jag henne oxå.. blev kanon..

Mys med Didricq o hästarna i hagen o lite lek med hundarna. Sen var det dax för soffan o mys..

Nu sover Didricq.. Beppo sitter i telefon.. Emilia o Mathilda är i Malmö hos sin andra underbara familj.
Det är kväll.O allt känns fortfarande ok..IDAG är en bra dag. O nu ska jag snart ta en godnattpilla o sussa innan min hjärna sätter igång på full rulle för då kan jag ju inte stoppa

GODNATT alla nära o kära

Ny dag .. Nya tag

Ny dag o nya tag.. jag det är så man får tänka varje dag .

Förstår inte varför jag har svackor på kvällarna.. När allt lugnat ner sig o här är tyst o skönt. DÅ snurrar min hjärna på högvarv. Ett problem blir 1000 då Visst den är snabb hela dagarna. Men kvällarna är hemska.
Idag SKA iallafall bli en bra dag. Först ut till Marie o titta på hennes nya häst. Sara ska leka lite med den o se vad hon kan göra. Marie vill ju ha en häst som kan göra som Audna:)
Sen blir det till att hem här o JOBBA med frustrerande Frust o sen en långrunda på Audna.
Sen är det kväll igen:)
Men det ska jag inte tänka på nu.. nu ska jag njuta av dagen. Av solen . Av hästarna . Av Sara o av Marie.
Men även om jag njuter av dagen .. även om jag njuter av dagen . så har jag hela tiden en tagg i bröstet. En liten ångestkänsla som hela tiden är ivägen. JAG vill sluta känna.. hade haft mycket lättare för att finnas där för flickorna då.. men men .. den som inte känner i detta är knäpp!!!

JAG längtar tills detta är över. så vi kan få börja läka.
MEN vad gör jag om han inte åker in. Vad gör vi om detta inte håller hela vägen. När får vi veta vad som händer? O när får vi veta hur detta slutar.

Nopp.. ta mig i kragen nu Annelie:)
Gör det jag ska idag.. sätt fart.. sitt inte här o börja tänka. UT O NJUT ANNELIE.. hahaha ja jag ska

Puss på alla mina nära o kära.. O tack alla för att ni finns o stöttar..

Just idag är jag stark! Just idag mår jag bra

Ja så är det.

Jag känner att just den låten.. just den meningen ger mig en mening att orka fortsätta lite till.

Vissa dagar vaknar jag o vill verkligen inte mer. Men vad är det jag inte vill då?? Vad är det jag inte orkar??

Jag vill leva. ´.. Jag vill kämpa.. jag vill vara glad...

Så varje dag bestämmer jag mig för att jag vill fortsätta leva.. jag vill fortsätta kämpa o jag ska vara glad.

Ja jag kan vara glad o jag skäms inte för det . Men ibland är det väldigt jobbigt o då orkar man inte vara glad...

Jag har en fråga som hela tiden maler runt i mitt huvud ... HUR STARK MÅSTE MAN BEHÖVA BLI?!?! HUR MYCKET KAN DRABBA EN MÄNNISKA?!??! (hm det blev visst 2 frågor)

O dom hittar jag svar på ibland.. men oftast inte

Jag älskar mina barn o min man så fruktansvärt mycket... O jag har underbara vänner... Dom vännerna som jag har nu är verkligen vänner..

Det känns som om jag har slutit cirkeln runt mig.. när det gäller mina nära o kära .. Men ändå lyckas där komma in saker o förflutet o såra.

Just nu känns det så orättvist,. Mina barns.. (tjejernas) pappa har förgripit sig sexuellt o missskött dom på andra sätt sen dom var små. tills dom var ca 12 år gamla. o det har både under den tiden o efter även funnits droger o " skummrask affärer"

Vår värld står stilla. Emilia har inte kunnat gå i skolan på 3 månader utan fått ha hemstudier.. O slåss med sig själv när det handlar om att känna eller inte känna.. O hur mycket hjälp får hon?!?! NADA.. jo förlåt .. hon har varit på 2 korta samtal på BUP under 3 månaders tid.. BRA VA

Mathilda kämpar o slåss... Men mår skít. Hon har återgått till ett destruktivt beteende o har svårt med det..

Båda 2 har problem med sömnen o drömmer mardrömmar.

Båda 2 är oroliga

O jag då.. Har jag rätt att må dåligt i detta.. det är ju mina barn som blivit utsatta .. jag tycker att jag får må dåligt.. dom har fått utstå saker som jag inte kunnat göra något åt

Jag har kämpat för att dom inte ska vara hos sin pappa.. men myndigheterna har bara svarat att så länge barnen inte far illa så får dom vara där.. JA MEN DOM FOR JU ILLA.. jag kunde bara inte peka på det .. jag kunde bara inte ta på det.

sen att jag sa att dom är röda o såriga om kissen o rumpan när dom kommer där ifrån spelade ingen roll.. för HAN sa ju att han inte ville tvtta dom.. det kunde ju tydas till att han hade iscest med dom om barnen sa det på dagis eller skola.. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Vår värld står stilla .. men allt runt oss rör sig o förändras.. Ja visst .. det händer lite .. på 3 månader har vi varit på polis förhör.. nej inte riktigt sanning , tjejerna har varit på polisförhör 2 gånger. ..

Syster har förhörts 1 gång.. VI håller på att gå i personlig konkurs.. Både ekonomiskt känslomässigt o när det gäller tilllit. Jag vet inte om det går att skriva en sån mening . men just nu skiter jag i hur jag skriver.. hmm bara flummar för att få ur mig en del

O så kommer vi till honom .. PAPPAN.. vad händer i hans liv?!?!? INGET.. han har på 3 månader inte varit på ett enda förhör... han bor kvar i samma lägenhet.. i samma stad.. han har kvar sin " familj" O HAN VET VAD SOM HÄNDER.. ja en sak gjorde mig glad.. HAN hade plötsligt sagt upp sig själv från sitt jobb.. KANON... en förlust för honom iallafall

Här kommer en text som Mathilda skrivit

Jag minns så väl när du blev arg. Hur rädd jag var när du var arg. Det är speciellt ett tillfälle jag kommer att tänka på när du tog ut din ilska på mig. Du gjorde alltid samma sak, men denna gången var annorlunda. Den var värre. Jag var äldre. Jag hade börjat inse att du gjorde fel. Vi var i det äckliga huset. Jag störde dig när du arbetade och du blev arg på mig.Du tog tag i min arm, släpade ner mig för trappan ner till källaren. Puttade in mig på badrummet. Det äckliga badrummet. Stanken var fruktansvärd. Det låg cigarettfimpar överallt. Toastolen var fylld med skit, badkaret var smutsigt. Väggarna var smutsiga, golven var smutsiga. Du tog tag i mitt hår och dunkade mitt huvud i väggen. Du tryckte upp mig mot väggen och drog ner mina byxor. Jag hade inga trosor på mig. Där stod jag, bar om rumpan. Du fick stånd och jag kände hur du trängde in i rumpan på mig. Jag skrek, du höll för min mun. Du ville inte höra din dotters desperata skrik på hjälp. "Om du berättar för någon så ger jag mig på din syster", sa han alltid. Då blev jag tyst. Jag stod kvar och tog emot det. Du stod och stötte kuken in i min rumpa tills du fick utlösning. Sen gick du upp och fortsatte arbeta. Kvar stod jag. Skamsen och rädd. Smutsig. Äcklig. Detta var inte första gången, och absolut inte sista gången. Du våldtog mig, regelbundet. Du började när jag var tre år gammal och slutade inte förrän jag var tolv. Du tog min rätt ifrån mig, du tog min rätt att vara barn ifrån mig. Fan ta dig, pappa. Mathilda

Flickorna har nu bytt efternamn o heter Niemela som jag o Beppo.. Måste vara väldigt jobbigt att inte ens kunna bra sina efternamn,.. Men är glada över att dom vill heta Niemela.

JAG ÄR STOLT över vad mina tjejer orkar .. DOM är så starka.. O jag vet att ni har det jobbigt.. JAG/ VI finns här för er ALLTID..

TACK alla nära o kära för att ni finns o stöttar ..

TACK MARIE O EIJE <3

Vår värld står stilla medans fanskapet fortfarande lever sitt förbannande vanliga liv.