Ja så är det.
Jag känner att just den låten.. just den meningen ger mig en mening att orka fortsätta lite till.
Vissa dagar vaknar jag o vill verkligen inte mer. Men vad är det jag inte vill då?? Vad är det jag inte orkar??
Jag vill leva. ´.. Jag vill kämpa.. jag vill vara glad...
Så varje dag bestämmer jag mig för att jag vill fortsätta leva.. jag vill fortsätta kämpa o jag ska vara glad.
Ja jag kan vara glad o jag skäms inte för det . Men ibland är det väldigt jobbigt o då orkar man inte vara glad...
Jag har en fråga som hela tiden maler runt i mitt huvud ... HUR STARK MÅSTE MAN BEHÖVA BLI?!?! HUR MYCKET KAN DRABBA EN MÄNNISKA?!??! (hm det blev visst 2 frågor)
O dom hittar jag svar på ibland.. men oftast inte
Jag älskar mina barn o min man så fruktansvärt mycket... O jag har underbara vänner... Dom vännerna som jag har nu är verkligen vänner..
Det känns som om jag har slutit cirkeln runt mig.. när det gäller mina nära o kära .. Men ändå lyckas där komma in saker o förflutet o såra.
Just nu känns det så orättvist,. Mina barns.. (tjejernas) pappa har förgripit sig sexuellt o missskött dom på andra sätt sen dom var små. tills dom var ca 12 år gamla. o det har både under den tiden o efter även funnits droger o " skummrask affärer"
Vår värld står stilla. Emilia har inte kunnat gå i skolan på 3 månader utan fått ha hemstudier.. O slåss med sig själv när det handlar om att känna eller inte känna.. O hur mycket hjälp får hon?!?! NADA.. jo förlåt .. hon har varit på 2 korta samtal på BUP under 3 månaders tid.. BRA VA
Mathilda kämpar o slåss... Men mår skít. Hon har återgått till ett destruktivt beteende o har svårt med det..
Båda 2 har problem med sömnen o drömmer mardrömmar.
Båda 2 är oroliga
O jag då.. Har jag rätt att må dåligt i detta.. det är ju mina barn som blivit utsatta .. jag tycker att jag får må dåligt.. dom har fått utstå saker som jag inte kunnat göra något åt
Jag har kämpat för att dom inte ska vara hos sin pappa.. men myndigheterna har bara svarat att så länge barnen inte far illa så får dom vara där.. JA MEN DOM FOR JU ILLA.. jag kunde bara inte peka på det .. jag kunde bara inte ta på det.
sen att jag sa att dom är röda o såriga om kissen o rumpan när dom kommer där ifrån spelade ingen roll.. för HAN sa ju att han inte ville tvtta dom.. det kunde ju tydas till att han hade iscest med dom om barnen sa det på dagis eller skola.. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
Vår värld står stilla .. men allt runt oss rör sig o förändras.. Ja visst .. det händer lite .. på 3 månader har vi varit på polis förhör.. nej inte riktigt sanning , tjejerna har varit på polisförhör 2 gånger. ..
Syster har förhörts 1 gång.. VI håller på att gå i personlig konkurs.. Både ekonomiskt känslomässigt o när det gäller tilllit. Jag vet inte om det går att skriva en sån mening . men just nu skiter jag i hur jag skriver.. hmm bara flummar för att få ur mig en del
O så kommer vi till honom .. PAPPAN.. vad händer i hans liv?!?!? INGET.. han har på 3 månader inte varit på ett enda förhör... han bor kvar i samma lägenhet.. i samma stad.. han har kvar sin " familj" O HAN VET VAD SOM HÄNDER.. ja en sak gjorde mig glad.. HAN hade plötsligt sagt upp sig själv från sitt jobb.. KANON... en förlust för honom iallafall
Här kommer en text som Mathilda skrivit
Jag minns så väl när du blev arg. Hur rädd jag var när du var arg. Det är speciellt ett tillfälle jag kommer att tänka på när du tog ut din ilska på mig. Du gjorde alltid samma sak, men denna gången var annorlunda. Den var värre. Jag var äldre. Jag hade börjat inse att du gjorde fel. Vi var i det äckliga huset. Jag störde dig när du arbetade och du blev arg på mig.Du tog tag i min arm, släpade ner mig för trappan ner till källaren. Puttade in mig på badrummet. Det äckliga badrummet. Stanken var fruktansvärd. Det låg cigarettfimpar överallt. Toastolen var fylld med skit, badkaret var smutsigt. Väggarna var smutsiga, golven var smutsiga. Du tog tag i mitt hår och dunkade mitt huvud i väggen. Du tryckte upp mig mot väggen och drog ner mina byxor. Jag hade inga trosor på mig. Där stod jag, bar om rumpan. Du fick stånd och jag kände hur du trängde in i rumpan på mig. Jag skrek, du höll för min mun. Du ville inte höra din dotters desperata skrik på hjälp. "Om du berättar för någon så ger jag mig på din syster", sa han alltid. Då blev jag tyst. Jag stod kvar och tog emot det. Du stod och stötte kuken in i min rumpa tills du fick utlösning. Sen gick du upp och fortsatte arbeta. Kvar stod jag. Skamsen och rädd. Smutsig. Äcklig. Detta var inte första gången, och absolut inte sista gången. Du våldtog mig, regelbundet. Du började när jag var tre år gammal och slutade inte förrän jag var tolv. Du tog min rätt ifrån mig, du tog min rätt att vara barn ifrån mig. Fan ta dig, pappa. Mathilda
Flickorna har nu bytt efternamn o heter Niemela som jag o Beppo.. Måste vara väldigt jobbigt att inte ens kunna bra sina efternamn,.. Men är glada över att dom vill heta Niemela.
JAG ÄR STOLT över vad mina tjejer orkar .. DOM är så starka.. O jag vet att ni har det jobbigt.. JAG/ VI finns här för er ALLTID..
TACK alla nära o kära för att ni finns o stöttar ..
TACK MARIE O EIJE <3
Vår värld står stilla medans fanskapet fortfarande lever sitt förbannande vanliga liv.
7 kommentarer:
Var på väg o skriva nått hemskt men jag kom på att det inte hjälper.. Ilska e det jag känner äcklad över hur man kan göra emot sina egna barn..
Massa kramar till er alla..
Nej jag har oxå förstått att det inte hjälper.. men ens tankar kan ingen eller inget stoppa
Tack för din kommentar..
KRAM
Ni fixar detta. Ni är starka! Tänker på er!!!
Emilia och Mathilda är nog de två starkaste tjejerna jag har träffat.
Jag känner inte Emilia så himla bra men jag hade skyddat och hjälpt både henne och Mathilda med hela mitt liv och hjärta.
Och Marie och Eije är två så underbara människor. Har spenderat väldigt mycket tid ute hos dem när jag har mått dåligt och de tar hand om en som om man vore dess eget barn.
Mina tankar finns hos er. Det ni går igenom är hemskt! Skönt att tjejerna har så många som stöttar dem. Många kramar från Annika
Jag hoppas alla ni som blivit utsatta lyckas ta er igenom all galenskap och komma ut starka och känna att ni får lov att känna sig allt det man tror sig inte får.
Hej Annelie ...
Sitter här med tårar i ögonen ..när jag läste vad din dotter hade skrivit ...vilket jävla svin ..hur kan man bara göra så mot sina barn ...Nu förstår jag varför du har varit så olycklig ..när du har skrivit på facebook ...jag har ju inte vetat innan vad det har handlat om..
Det är verkligen tur att ni har så många som stöttar er ...
Kram på er o hoppas ni mår bättre snart ...tänker på er
Skicka en kommentar