Har inte blivit så mycket skrivande på sistonde.
Haft fullt upp med mig själv, barn, vänner och djur.
Varit en väldigt splittrad vecka. En vecka som sugit musten av mig fullständigt.
Det har varit en intensiv vecka med både glädje,sorg,smärta,kärlek,hat,oro,stress,stress o stress o en massa press.
Alla barnen har varit hemma o flickornas pojkvänner har oxå varit här Måndag-Torsdag. Jätte trevligt
MEN oxå jätte många energier. polissamtal, läkarsamtal,myndighetssamtal,ekonomiska kriser,
Men oxå jätte mycket kel,kärlek,friskluft,vänner,natur,hästar,samtal,film,städ,
Men det tråkiga i allt är att jag inte hinner med. Mina tankar har tagit så mycket plats hela veckan och ångesten bara växer o växer. borta ibland men duppelt så kraftigt när det kommer tillbaka.
Jag tänker så fruktansvärt mycket o det äter upp mig.
Jag funderar o försöker hitta lösningar till allt. MEN jag kan inte. o jag känner mig så maktlös.
JÄVLA MYNDIGHETER. JÄVLA VUXNA. O jÄVLA dig som kallar dig för MINA barns pappa.
JÄVLA dig som skadat MINA barn på detta viset med sexuella övergrepp o droger.
Jag är så trött. jag vill bara sova, jag vill bara försvinna o vakna igen när allt är över!
NEJ jag vet att man inte kan det. Jag vet att det inte är vuxet att göra så. O jag kommer inte att göra det. MEN jag är så trött.
I allt detta tunga så är jag så glad att jag har mina flickor, min man. min Didricq, Mina vänner o allas bra ord. Mina djur, hästarna o hundarna.
Detta får mig att glömma för stunden.. Men tyvärr så kommer allt alltid tillbaka:(
Jag har antidepp som funkat ok hittills men frågan är om jag inte ska öka dosen. Är såååå jobbigt att känna. Är så jobbigt med Ångest. Har alla verktyg för att hantera den. Men lyckas inte alltid. Jag känner mig låst i mig själv:(
O denna periodens ångest sitter som fastskruvad i bröstet på mig. Fast jag gör allt för att den ska försvinna.
Chappen den 1 Juli-4 Juli Men jag känner redan att jag är rädd att jag inte ska klara av att vara där. VILL så gärna. O jag ska försöka. Men känner hela tiden att det är ett svek mot mig själv när jag inte hanterar att vara iväg. När jag känner hur jag går isönder o vill hem till min trygga vrå. HATAR DET!
Imorgon är en ny vecka. Stressen fortsätter o ångesten växer. Ja jag vet att jag är drama queen nu. Men jag är så trött. ser inget slut. o ingen ny början.
Kämpa på mina flickor. jag är stolt över er o jag älskar er.
Var rädda om varandra där ut o glöm inte att vara rädda om er själva
KRAM o godnatt
-
5 kommentarer:
Vill bara skicka en styrkekram till daj Annelie, kan ens inte för en sekund förstå hur du mår... Du är en kämpe, född sån! Du och din familj måste kämpa och ni kommer fixa detta, må rättvisan vinna i detta fall!!! Tänker på daj o krama dina töser, dom är ju så fina <3 många kramar Sarah H
Önskar så att jag kunde bära dina kval, om så bara för en dag....så att du kunde få andas lite frisk luft...
Tänker på er alla o känner din sorg, mer än du kan ana....
strömdahl <3
Jag tänker på dig o lider med dig, jag vet hur det är att kämpa med ågesten,fortsätt kämpa, jag sänder många kramar till dig du vet var vi finns om du behöver oss. Sonja
Älskar dig min vän.....önskar jag hade haft ett trollspö! Då skulle jag spöat skiten ur allt som oroar och tar din kraft!!
Kära Annelie.
Jag vet inte vad som hänt, men jag har "läst mellan raderna". Vet inte vad jag ska skriva, vet inte hur jag ska bete mej.. Vi var vänner för 100 år sen - ett kort tag, sen flyttade jag - bort från en by där jag kände att jag inte hade nån framtid. Jag bröt upp med mina sk vänner, men uppriktigt sagt var nog du en av de ärligaste människor jag mött där. Vi kunde skratta o gråta ihop, bråka o busa, men du fanns där - i din lägenhet under mej. :) Måtte rättvisa skipas så att ni alla kan gå vidare i livet. Inget som gjorts kan bli ogjort - tyvärr, men framtiden finns för nya trevliga o underbara minnen. Tänker på er. KRAM/ Viktoria
Skicka en kommentar