Vi är utanför Ronneby i ett gammalt hus som vi fick låna av en gammal skolkamrat.
Tack snälla Maria Wall
Ett gammalt gammalt hus med öppen spis, kakelugnar, o vedspis i köket. Varmvatten men ingen dusch
Kan inte bli bättre. Hela huset utsöndrar lugn, och det var ju lugn jag ville ha. Jag har hittat lite lugn. Det tog 4 dagar att känna att jag hittat någon sorts balans. En skön trötthet. Men ändå kan jag inte helt släppa tankarna på det som händer.
Hela jag höll på att explodera där hemma. Hjärnan höll på att koka över och hjärtat höll på att spricka. Jag hittade inget jag någonstans och underjordens monster höll sina starka armar om mina ben. ( låter hemskt men jag vet inte hur jag ska förklara)
Jag har alltid traskat över det som kallas gräns. Jag har kunnat titta tillbaka och veta att jag gått över gränsen men traskar ändå vidare. Aj vad det gör ont, men det har gått.
Nu känns det som om jag står vid en stor stenmur o jag kämpar för att plocka bort stenarna så att jag ska kunna gå igenom ett hål o fortsätta på andra sidan. MEN stenarna vill inte plockas bort!
Jag känner att jag greppar varenda halmstrå som jag kan få tag på, men alla går isönder.
Vi letar kryphål när det handlar om pengar. Men hittar inga. Vi tillhör just nu underklassens understa när det gäller pengar.
Jag har fått sjunka så lågt att jag ber om kläder till barnen:( O det gör ont.
Funderar på att gå ut i media med detta som hänt eftersom myndigheterna inte gjorde sitt yttersta i detta ( o det gjorde dom inte. Dom fixade inte ens fram journaler fast jag sa åt dom att göra det)
Jag tänker att om vi har media med oss så måste myndigheterna "vakta" lite på vad dom gör.
Har fått förslag på en journalist, finns det möjligtvis fler förslag?
Är det någon där ute som har erfarenheter angående media?
Funderar oxå på att skriva skyddade bloggar så att bara dom som verkligen bryr sig kan läsa.
Jag vet inte. samtidigt kvittar det ju vem som läser det jag skriver. Bara så trist att se att jag har hur många besökare som helst nästan varje dag Men kanske i genomsnitt 2 kommentarer. (konstigt)
Det är då jag tror att folk inte bryr sig, Då tror jag att folket bara är nyfikna.
O när vi snackar om att bry sig. Tack till er som verkligen vill hjälpa och hjälper!
Med kläder mat bil och som nu stuga ´Till ER är jag evigt tacksam.
Om det finns någon där ute som kan ge tip, råd eller någon annan hjälp som vi behöver så är jag tacksam.
Jag blottar min strupe o skriker hjälp. Ni som känner mig vet att det är väldigt sällan jag lägger mig. Jag har inte lagt mig ännu .. men jag skriker efter hjälp!!
Ha en bra kväll gott folk.
-
7 kommentarer:
Kram till er iaf från maj!! /Sarah
Hej vännen jag har läst ditt senaste blogginlägg och lider verkligen med dej. Hoppas verkligen att det ordnar upp sej för er snart.Ska läsa dina andra inlägg oxå och kanske då får en bättre inblick över hur du/ni har haft det.
Tyvärr är det första gången jag tittat in i din blogg.
Många kramar / Eva Månsson
löv u
Undrar så vad det är "myndigheterna" väntar på, när de ser en familj som är så trasiga som Ni ju faktiskt är på så många sätt! Så jag kan förstå dina tankar med att gå till pressen. Men för det krävs både mod, eftertanke och diskussion med familjen kan jag tänka.
Klart du inte helt kan släppa tankarna på det som händer, men när jag läser dina rader idag får jag precis som du beskriver, känslan av ett slags lugn över dig, och det Annelie är, om än ett litet, så ändå ett litet steg på rätt väg.
Har förstått att du verkligen har fina vänner som hjälper dig,(heder till alla er).
Själv känner jag mig som en vän på avstånd, har inte gett någon som helst hjälp materiellt. Har bara gett mitt ord då och då. Du och Din familj är ofta i mina tankar. Hittar i skrivande stund varken bra ideér eller förslag till Er. Men dagar som de Ni haft nu hoppas jag Ni kan få fler av.
Kramar. Susanne.
Löv you Annelie
Sussanne jag önskar att du hade rätt. Att vi hade många vänner. Tyvärr är det inte så. Dom vännerna vi hade var tydligen bara ytliga. Väldigt få som stannat kvar i denna resan och jag kan ha full förståelse för det då vi inte är samma människor längre.
Dom få som är kvar är dock bäst och jag hyser stor kärlek till dom.
Du är en underbar på avstånd och du ger mig väldigt mycket med dina ord.
Kram
pi då. rättar till
SUSANNE menar jag och att du är en underbar vän på avstånd.
Lider verkligen med er och förstår lite hur ni mår och har det....Love U
MarieS
Skicka en kommentar