Japp
Det är Tisdag idag och det känns som en väldigt trist dag. Detta med att ta det lugnt i all ära. Jag njuter av tystnaden, stillheten och myset med min man. Men jag är en rastlös själ som känner att jag inte klarar av så här lugnt hur länge som helst:O
Det småkryper i min kropp och min hjärna är redan igång på hemmaplan igen fast vi inte åker hem från imorgon.
Men vuxenansvaret kan man ju inte plocka bort. Tankarna på vad som ska göras o inte. Hur barnen o djuren har det osv.
Jag är ju inte mer än människa.
Det jag ska försöka tänka på när jag kommer hem är att ge mig själv egentid. Kanske en runda i skogen med Bella. Eller en stunds lek eller ridning med hästarna.
Tror att det är det som kan få mig att orka mer.
Har dessutom suttit här och planerat ett slags dagschema som jag gärna skulle vilja kunna hålla.
Det handlar om rutin. Det handlar om att stiga upp på morgonen och ta mig för saker.
Det handlar oxå om att sätta ett schema för mig själv för att kunna utan att tänka göra saker som jag vill ha som min rutin.
Även ta tag i min kropp som jag låtit svälla genom tröstätande och sockertrippar för att orka.
När det gäller att orka så förstår jag inte hur man kan gå och vara trött hela dagarna men ändå låta hjärnan hålla en vaken hela nätterna.
När jag kommer hem ska jag oxå ta tag i min samtalskontakt. Måste ha en regelbunden kontakt med honom. Har inte råd. Men når jag bara 900 så har jag ju frikort igen. Och jag känner verkligen hur jag behöver honom. Jag behöver få ur mig allt utan att lägga det på familjen. Dom mår dåligt ändå. Inte för att jag lägger ut det till familjen. Det jag gör är att bita ihop och tiga. Men det gör nog inte saken bättre för min familj.
Hoppas att jag har lite ork kvar. Hoppas jag orkar stå vid min mur länge till. Vet inte annars vad nästa steg till ork är. Psyk?!?!?! massa mediciner?!?! kassa samtal medans man är inlagd?!?!?
NEeeeej det är inte det jag vill.
Jag vill hitta min styrka igen. Och jag vill hitta fler möjligheter att kunna hjälpa mina barn och min familj.
Detta är det jag kommer att jobba stenhårt för när jag kommer hem.
Därför tänker jag gå stenhårt efter mitt schema. Som jag skrev innan så greppar jag varje halmstrå, men att dom bryts. Hmm mitt schema är ett balaband o dom går INTE isönder om man inte klipper och det tänker jag inte göra.
Jag funderar oxå på att lägga in simning i mitt schema 2 gånger i veckan. Vatten o motion på samma gång. Ska kolla vad det kostar. Kanske får det fortsätta vara en tanke o fundering ett tag till.
Jag undrar så här utöver på om det finns någon där ute som har eller känner någon som har en vagn till schettis???
Skulle så gärna vilja börja köra med Didricqs lilla schettis så han oxå kan använda sin häst mer än att till dra stockar:)
Snälla någon. Hjälp oss med detta! Tack
O som vanligt. Var rädda om er själva o varandra
-
4 kommentarer:
Annelie!
Vet du vad?
Du är en MYCKET KLOK KVINNA!!!
Att skriva av sig verkar vara bra för Dig!
Att LÅTA DIG SJÄLV ha EGENTID, tror jag precis som du, är väldigt viktigt i Er process, för att orka!
Att gå i samtal, dels för att ösa ur dig all skit Du bär på, dels för att kanske få stöd, tips, tillgång till hjälp med läkning tror jag också är bra!!
Ut o hämta lite svamp nu till maten =)
Kramar igen.
Susanne.
Hej igen Susanne
Önskar att du kunde bli mer än min vän på avstånd:) Men den dagen kommer kanske.
Tack för att du tycker jag är en klok kvinna. Känns skönt att höra det ibland.
NU ska jag ut o leta svamp.
KRAMAR om dig
Glöm inte bort att ge dig själv vännen! Jag vet att du genast svarar att du har gjort det i flera dagar nu.. men jag menar inte ge i det yttre, det får du naturligtvis också gärna göra, men ge dig själv en inre ro. Ge dig själv en stor kraft och styrka, ge dig själv orken och viljan att fortsätta vara DU. När du ger DIG, gre du automatiskt till andra också, även om du inte tror det själv.
Jag vet också att det kan vara jobbigt, och jag vet att du helre ger till andra, men om du konstant ger till andra så spelar det ingen roll vad du gör, om du inte ger till dig själv också, det kommer sluta med att du gått in i väggen... och inte hittar ut. Det är jobbigt att ta itu med sig själv, och jag vet att det är svårt. Men du fixar det. Bara acceptera dig själv.. du behöver inte försvara dig själv, varken för dig eller för någon annan. Släpp bara på alla "borden", "måsten" och "egentligen" - bara var, acceptera och förlåt. GE DIG SJÄLV!!!!!
Funderar på vad Karlotta skrev.
"Ge dig själv en inre ro. Ge dig själv en stor kraft och styrka"....
Tror inte det "bara" är att ge sig själv, inte lätt att hitta i allt kaos. Men kanske Annelie att du finner den där inre ron med hjälp av, som du skrev: Egentid, samtal, hitta din rutin för vardagen. Samt att du hittar något som känns bra för Dig, något som kan skänka dig glädje. Kanske var det så Karlotta menade också.....
Och du Annelie, känner mig som din vän, även om vi knappt känner varandra. =)
KRAMEN.
Susanne
Skicka en kommentar