HATAR

Jag hatar mig själv när jag är som jag har varit dessa sista 2 dagarna!
När ångesten, oro o rädslorna tar över. När jag påverkas till ett kraftigt illamående o otroligt stor smärta.

I 2 dagar nu har jag knappt lämnat huset. Har planerat att gå ut och vara med hästarna men har inte orkat
.
Jag åkte ner en sväng till förmedlingscentralen för att träffa syster o barn igår o i morse körde jag med Emilia till BUP.

Sen hade jag planer på att fixa lite med hästarna o sen ner till sjukgymnasten kl 12:30
MEN NEJ... Kom inte ut till hästarna. Kom inte ner till sjukgymnasten.. Varför har det sånt grepp om mig?!?!

Detta är inte jag!! O jag hatar att vara detta!!

Vet inte hur jag ska komma ur detta måendet när det är yttre faktorer som påverkar!!

JAG VILL MÅ BRA.. jag vill orka.. jag vill att mina barn ska må bra..Jag vill att min man ska må bra
Detta har blivit nåt jävla familjeRAS.. Alla rasar !!!

Mina ögon glittrar min mun den ler men ingen sorgen i mitt hjärta ser

Söndagsfunderingar

Ville skriva. Kände att jag behövde det. Men nu när jag satte mig så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.. Vet inte hur jag ska sätta ord på allt. Finns lixom inga ord på det som händer.

Situationen som är nu är grotesk (om man kan säga så)
Maktlösheten är stor
o känslan smärtan o rädslan är enormt jobbig

Hela mitt/vårt liv har raserat. Kärleken är kvar (men var är den?)
pengar finns det inga
vårt hem är vår borg
Har fått svårt att umgås med folk
Svårt att slappna av

Didricq ska förmodligen flytta till sommaren (Vilket gör jävligt ont) Mathilda ska förhoppningsvis in på behandlingshem O Emilia har vi förhoppningsvis äntigen oxå hittat hjälp till

Annars är mitt/vårt liv såååå ruttet.. Medans pedofiljävlen bara går o har det bra.

Ledsen arg rädd maktlös o trött

Ja det är så jag känner mig.
Ledsen för att jag inte kan hjälpa mina flickor. Speciellt inte Mathilda. Ledsen för att dom ska behöva gå igenom detta.
Ledsen för att Beppo ska behöva gå igenom detta o må dåligt. Ledsen över forlorade vänner.. Ledsen över att Didricq inte vet vad som händer men ändå får se oss må sämre o sämre. Ledsen över att Anton ska må sämre o sämre. Ledsen över en massa mer....

Arg: Arg på flickornas pappa för att han kunde göra så här mot tjejerna.. Arg för att myndigheterna inte har agerat (BUP)
Arg för att myndigheterna inte begärde in journaler (polis/åklagare)
Arg på mig själv för att jag utsätter Didricq o Beppo för detta .. Arg för att jag inte uppmärksammat övergreppen..
Arg för att jag inte lyckats förbjuda honom att ha tjejerna.. Arg för att jag inte är en bättre vän.. o en massa mer

Rädd: Rädd för att Mathilda en dag ska lyckas.. Rädd för att Emilia inte ska orka.. Rädd för att bli ensam.. rädd för att göra ogenomtänkta handlingar som drabbar min framtid.. Rädd för att vi inte ska klara ut allt ekonomiskt.. rädd för att inte kunna börja jobba igen.. Rädd för att Didricq inte vill vara kvar här..Rädd för att tjejerna inte ska få rätt hjälp.. Rädd för att Mathilda bara ska få andra eller fler mediciner.. Rädd för att mina flickor inte ska överleva.. o en massa mer

Maktlös: Maktlösheten är så fruktansvärt hemskt.. Att vara maktlös när det handlar om liv eller död är så groteskt så att det inte ens går att beskriva. Att inte kunna vara där finnas där eller kunna hjälpa till är så kränkande för själen..
Jag känner mig maktlös inför allt som händer nu Vet inte hur jag ska vara finnas eller agera som mamma..

Jag har nått min egen gräns för längesen.. Orkar inte mer.. kan inte mer.. vill inte mer..
Men jag är inte självmordsbenägen.. så jag har ingen utväg..
Det är mina känslor.. Jag vet att allt tar slut en dag.. En dag finns där en dörr som öppnas o ljuset släpps in o allt börjar rätta till sig. KANSKE... Men .. vad förlorar vi på vägen.. vad gör man när det står o väger mellan liv eller död..
Vad gör man för att göra rätt val.. Hur gör man för att gå på rätt känslor.. Hur gör man för att tänka rätt tankar?? Nu är nu även om man vet att allt kommer att förändras.. O det är NU jag måste agera o vara allert.. Men jag vet inte hur

FAN!!!!! Jag vet inte längre..

Jag är så jävla trött.. Trött på allt detta som bara förstör.. Trött på att vara jag helt enkelt.